Den där hemska känslan

Jag vet att jag försummat den här bloggen något enormt det senaste. Till mitt försvar har jag istället levt i verkliga livet och fått en lagom dos av sociala medier via twitter och instagram - de två hörnstenarna i min tillvaro just nu.
Den här sommaren har jag jobbat, jobbat och åter jobbat. Jag har tillbringat fler nätter på ett kvalmigt kontor än bredvid min andra hälft i vår gemensamma säng. Jag har lagat mat, spelat biljard och pratat känslor, musik och Sverige.
När jag inte jobbat har jag har lyssnat mycket på podcasts och jag har en överlägsen favorit: Alex och Sigge. De där två herrarna har förgyllt min sommar oerhört mycket. Speciellt, måste jag säga, Alex. Jag har en stor fäbless för den mannen och trots att Sigge egentligen sopar banan med alla andra vad gäller intellektuella resonemang och filosofiska utläggningar så är det ändå Alex som tilltalar mig mest. I morse kom jag på mig själv med en förfärlig känsla. Jag vill ha familjen Alex Schulmans liv. Jag vill VARA dem! Jag vill inte bara vara Amanda Schulman, Alex fru, utan jag vill vara Alex själv, hans dotter Charlie, hans bror, hans ofödda dotter - ALLA i deras närhet. De verkar så mysiga. Vad är det här? Detta är naturligtvis oerhört naivt av mig, för såklart är det inte så mysigt som det kanske framstår. Alla familjer bär runt på mycket mörker också, det är jag säker på. Men fan så snygga de är allihop iallafall. Lyssna på deras podcast! Och glöm inte köpa Pampers.
Tack och hej.

Kommentarer
Postat av: m♥

Nu får den där hemska känslan snart ha gett med sig....

2012-09-19 @ 22:30:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0