Tack tack

Jag har varit här för länge, det känner jag nu. Jag springer runt med hinkar och försöker samla ihop mitt liv, alla relationer, allt. Visst är det mig det är fel på, visst är det jag som är fel. Om jag inte spricker snart så tappar jag mig själv. Två dagar har aldrig lika mycket känts som en gigantisk mur.
Tack, men nu är det bra.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Tack tack

2011-08-12 @ 12:29:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0