Fruktansvärt rolig reklam


My girl Gaga


Sol i Kalmar idag

Här sitter jag i vår nya lya och äter ett knappt moget päron från ett av fruktträden i vår nya trädgård. Äpplet var över gränsen till oätligt så det trädet får jag låta bli på några veckor. Säger jag nu men vet samtidigt att jag inte kommer kunna låta bli att smaka på ett nytt redan imorgon trots att Calle hävdar att det är för tidigt. Blir putt och tar ett päron istället eftersom de faktiskt går att äta utan att man får kramp i käften av den åtstramande surheten.
Idag har vi legat i parken hela förmiddagen och njutit av augustisolen och vår nya kurslitteratur i sällskap av ett dussin kanadagäss som pickade gräs och bajsade ca två meter från vår filt. Calle kunde inte koncentrera sig men jag plöjde mig igenom första kapitlet om... någonting om konstruktionen av teorier om det sociala arbetets praktik... typ. Nu ska jag njutningsfullt äta upp mitt halvmogna päron och slänga ihop en finfin köttfärssås, bara sådär.

Creating a home


Tänkvärt från längesen

"Den som förstår att leva utan hopp om framtiden ser i ögonblicket sitt enda kungarike." -Michael Azar

Tack tack

Jag har varit här för länge, det känner jag nu. Jag springer runt med hinkar och försöker samla ihop mitt liv, alla relationer, allt. Visst är det mig det är fel på, visst är det jag som är fel. Om jag inte spricker snart så tappar jag mig själv. Två dagar har aldrig lika mycket känts som en gigantisk mur.
Tack, men nu är det bra.

Big announcement

Bara så alla vet:
Erik har åkt tåg till Stockholm och hälsat på kungen men han var inte hemma.
Erik önskar sig messmör i födelsedagspresent men det finns inte i leksakskatalogen.
Han undrar också om han luktar yoghurt och vill absolut inte erkänna att han gillar "Boys don't cry".
Jag fick en puss ikväll också.

Mina favoriter har "funnit varandra"



Ur Alex Schulmans blogg:

Crybaby and I



That's what we're waiting for

Man känner sig blåst. I tre veckor är det enda som håller en vid liv tanken på tre dagar i Kalmar. Man står ut och njuter av att snart vara framme vid målet. Sen tuppar man av och vaknar på tåget hem till Mark igen. Ungefär så känns det. Om det är såhär fort tiden går i Kalmar tror jag inte att jag vill bo där för då kommer jag att dö IMORGON. Man tittar på klockan och oj vad fort visarna flyttar sig helt plötsligt, varför gör de aldrig så den sista timmen innan stängning på jobbet? Tiden är en lurig jävel som man blir mer och mer osams med ju äldre man blir. Jag är iallafall mycket nöjd med de tre dagar jag fick även om de förflöt i ultrarapid. Vi hann med mycket trots omständigheterna. Onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag, måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag och så vips är man Kalmarbo på heltid igen. Nog om det.
En av världens bästa musikvideor och en fantastisk låt ger jag er här.

RSS 2.0