Det hände igen

Världens vackraste låt i min egen skeva tappning.


Strötankar

Jag tycker inte om Belinda Olsson som programledare för debatt, förvisso är det svårt att mäta sig med Janne Josefsson men hon känns inte tillräckligt objektiv och drivande enligt min åsikt. Sen tycker jag det är konstigt hur hon kan fråga skolminister Jan Björklund om han tycker att Örnsköldsvik kommun ska bekosta våldtagna Linneas gymnasieutbildning på annan ort, hon borde veta att han som minister inte kan uttrycka sig i enskilda fall. "Men du är ju människa, vad tycker du?" frågar hon. Jan Björklund är inte människa, han är politiker - 24/7. Det samma gäller när Sverigedemokraterna åker färja till Tallinn och sjunger vit maktlåtar och nidvisor om Olof Palme, längesedan nu. De blev filmade med dold kamera och vid konfrontationen hävdade de som försvar att detta skedde under deras privata tid. Återigen, den politik man driver ska komma från maggropen, hjärncentrat och hjärtat. Hur skulle det se ut om Maria Wetterstrand gick omkring och kastade batterier i Göta kanal?
Politiker = livsstil. Eller? Något att ta upp i debatt kanske? Med Janne isåfall.
Godkväll

Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din


Jag sitter och försöker romantisera marskvällar i väntan på sommarvärme, solkyssar och en eventuell resa till Paris. Den finaste jag vet åker till Holland i morgon och jag tycker det känns lite tungt i hjärtat, men det är ju inte direkt som att förlora någon till krigstjänstgöring.
Vi ses snart igen. I kväll är jag helt och hållet min egen.

En kärleksjul

Jag har äntligen lagat bildfunktionen på bloggen så här kommer min jul tre månader för sent.


































Om män i mitt liv

När jag var liten trodde jag killar var djur. Djur vars världar bestod av innebandybollar och cykelhjälmar med flames på. Idag vet jag bättre, många killar är förvisso djur... känslokalla rovdjur som instinktivt hugger, njuter och springer. Men så kan även tjejer vara - hänsynslösa.
Jag intresserade mig för killar ganska tidigt, tyckte om att titta på dem, nudda vid dem och utbyta tveksamma ord med dem. De flesta killar ville varken konversera eller sitta nära utan verkade mest tycka att man var i vägen, respekterad blev man inte i första taget. Slog man bollen längre än killarna i brännboll blev de sura för att de förlorade och om man kom sist på 60 meter tyckte de att man var värdelös och ville inte ta i en med tång. Hur man än bar sig åt tycktes könsrollerna oövervinneligt differentierade och att närma sig en kille kändes i princip omöjligt.
Trots detta lyckades jag skaffa mig pojkvän ganska tidigt, fast när man är åtta är en "pojkvän" ingen man delade något med utan snarare ett begrepp man bar omkring på. En pojkvän var någon man sa att man älskade utan att förstå innebörden, någon vars namn man ritade hjärtan runt och vars ansikte fick pryda den tappre riddaren i ens dagdrömmar.
Min första pojkvän snodde alla sin mammas brevpapper och ritade hjärtan på vartenda ark, jag fick bunten i skolan en gång och tyckte det var ett enda stort slöseri men gesten var ju givetvis uppskattad.
Låg- och mellanstadiet handlade mest om partnerbyte, alla skulle vara ihop med alla och förhållandena varade inte speciellt länge. I sexan, året innan vår klass skulle splittras för att börja i en ny skola tillsammans med en jävla massa andra ungar, tyckte jag killarna i klassen var förbrukade och gav mig istället på killarna i de lägre årskurserna (vadå desperat?). Det gick inte jättebra, två år på mellanstadiet spänner över ljusår vad gäller social och sexuell mognad.
Där tog det stopp, pojkvänstiden var slut. På hela högstadiet var jag någons flickvän i sammanlagt två veckor. Jag minns mig själv som ganska blyg men samtidigt inte, feg är nog rätta ordet. Jag blev kär ett par gånger men innan jag lyckades ta kontakt hade jag placerat de där killarna på något slags piedestal vilket gjorde att jag gömde mig med penna, block och en olycklig kärlek bultandes i bröstet. Någon gång tog jag mod till mig, men det har jag förbjudit mig själv att tänka på. Högstadiet var roligt som fan, det menar jag verkligen, trots bristen på romantik.
Gymnasiet då? Det var ju inte så längesen. Jodå, det lossnade. Jag upptäckte till mitt stora förtret att det inte längre var killarna som var problemet, de ville mer än gärna sitta nära och konversera. Det var jag som inte ville, jag hade lyckats bli kräsen och ville bara ha honom som enbart existerade i mina drömmar. Jag blev god vän med alkoholen, den förmådde mig att lossa på idealen, pussas på lördagskvällarna och ignorera sms på söndagsmorgnarna. Jag kärade såklart ner mig, tråkigt nog låg erkännandet utom räckhåll och jag kände mig på nytt som en kärlekskrank tolvåring som sprang runt och flummade utan någon som helst respons. Han sa att jag var fin och pussade mig ganska ofta men aldrig nykter. När det kapitlet var avslutat ville jag inte mer, jag var känslomässigt eliminerad. Jag tror jag inbillade mig ibland att jag var förälskad, men det kändes som metall mot huden ungefär - kallt och stumt.
Killarna var inte sådär magiska längre, de var bara människor. Jag tappade tron på att det fanns någon för alla, att jag skulle träffa någon som tyckte om mig och som jag också kunde tycka om tillbaka. Det såg mörkt ut, verkade inte finnas någon på andra sidan Sverige heller.
Jag hade fel.

En inte jättebra låt men fan

just poisoned darts for broken hearts

Söndagsaversion

Det är inte det att jag är osugen på att läsa, jag läser gärna - allt utom Vardagslivets socialpsykologi. Jag vill läsa Tårtgeneralen och Hjärtdjur men finns det tid över till att idka sådant nöje? Nej, det finns det minsann inte. Ironiskt nog sitter jag just nu och skriver vilket ju är en omvänd form av att läsa och tycker mig faktiskt kunna avvara lite tid för att ägna mig åt detta, just det, nöjesidkande. Jag är hungrig också. Fast jag får kräkningar av det gula omslaget till Det sociala livets elementära former. Varför uppstår en sådan avsmak mot allt som man inte valt själv, är det själva tvånget man vämjas över? Kanske. Slå mig, jag är lat och odisciplinerad. Nu ska jag äta mangosorbet.

RSS 2.0