No more no less

Jag älskar mitt liv.

Hela världen är så underbar!

Nej, där har du fel Markus! Jag är faktiskt väldigt pessimistisk, ser inte något vackert slut på den här sagan. Samtidigt som miljöaktivister demonstrerar för att världens högsta ledare ska styra sina nationer till att rädda världen går forskare ut och dementerar att klimathotet är stort utan snarare att det är en fluga för att ge politikerna något att prata om. Själv har jag ingen aning men kan ju bara hoppas att det hela är lite överdimensionerat (mest för att jag är livrädd). En uppenbart ointellektuell tjej på bussen härom dagen förde en diskussion med sin väninna om hur jäkla kallt det var ute "Ja, men det är ju en istid på väg så det är ju inte så konstigt att det blir kallare" konstaterade hon varpå samtalet dog och de båda försjönk i en lång tystnad. Förvisso, en ny istid ÄR på väg men att man redan nu skulle kunna känna av den känns mäkta orealistiskt. Det vi upplever som 15 minusgrader, istäckta sjöar och ett tjockt lager snö över våra marker kallas i vardagligt tal för "vinter", dock inte "svensk vinter" för det är något annat. Nej, nästa istid beräknas väl inte knacka på förrän om 20 000-40 000 år vilket ju kan tyckas vara ett ganska långt tidspann men återigen har forskarna inte riktigt kunnat enas. I vilket fall som helst så ser jag inte speciellt optimistiskt på vår planets överlevnad, vi människor har lyckats upprätthålla en såpass destruktiv levnadsnivå under så lång tid nu att jag tror det blir svårt att vänja sig av med våra moderna bekvämligheter. Och fast jag egentligen inte över huvud taget förstår hur världen fungerar så tror jag att det för att kunna hindra folk från att slit-och-släng-förstöra planeten krävs åtgärder. Om det som behövs är lagar och förordningar så skapa sådana då, när det rör sig om planetens välbefinnande är jag inte det minsta liberal. Något gott kommer det sig dock ur att klimathotet är på tapeten, det har blivit ett rejält uppsving för mitt gröna parti eftersom det numera är "trendigt" att vara klimatsmart och miljöpartist. Jag skulle kunna välja att vara nöjd över att mitt liv sedan länge är förbi när effekterna av vårt handlande uppdagas och planeten brinner upp, alternativt fryser till is, men faktum är att jag inte lyckats leva i nuet hittills och kommer förmodligen aldrig lyckas med det heller. Det du, Emil!

Som ungdomarna säger: Pepp!

I en garderob fann jag min mammas gamla Carmen curlers, de påminde mig om ett kåseri av Mark Levengood och tio minuter senare satt de insnuttrade i mitt korta hår. De värmer skönt mot min skalle och jag tittar ut på snön som yr och undrar om den här vintern inte ska ta slut snart. I morgon åker jag tillbaka till Kalmar, ett lika snöigt Kalmar som jag lämnade. Tiden har gått fort, standardfrasen fungerar bra även här. Men visst har den gått oroväckande fort, en sjundedel av min utbildning har redan svept förbi och nu återstår en period lika lång som en gymnasieutbildning, den vill jag minnas också gick jävligt fort. Jag sitter här med värmespolarna hängandes som kokonger i håret och kommer på mig själv med att längta efter sommaren, känslan av att gå utanför dörren och inte känna av någon temperaturskillnad. I år blir det en sommar i Kalmar och alla jag känner ska vara med! Jag godtar inga ursäkter, ni ska fan vara med! Och även om tiden går fort så dröjer det ändå minst fem månader innan värmer kommer och tills dess ska jag njuta av andra upplevelser och bekantskaper, exempelvis Sälenresan med familjen vecka 4, Sälenresan med mina brudar i mars, människorna i Kalmar och mina vänners 20-årskalas varav ett jag ska på ikväll. Som ni förstår är jag inte olycklig, tvärtom.
Nästa gång vi hörs ska jag presentera mina åsikter kring klimathotet, eller så pratar jag om ensamhet. Eller något annat.
Hejdå!

RSS 2.0