Sista andetaget.

Det här är svårt att inse. Tio år har gått sedan jag stod på 10 cm platåskor i den danska huvudstaden och skålade in milleniet med päroncider. P3 spelar en lista med 00-talets största svenska låtar och till tonerna av Kent snurrar det i mitt huvud av allt jag gjort under tio års tid. Om jag skulle försöka mig på att sammanställa allt här skulle det förmodligen dröja ytterligare tio år. Det har vi inte tid med, för en sak jag lärt mig är att inte tänka på det som varit, kunde varit eller kanske blir utan att, som klichén mycket riktigt säger, "leva i nuet".
Gott nytt år, ni är fantastiska!
(Håkan Hellström hamnade på första plats, mycket bra tycker jag.)

Omtyckt 2009

Att skratta så mycket att man inte får luft.
När ordspråk blir bokstavliga.
En bra låt på väldigt hög volym.
Matematiska formler.
Upprättelse.
Att bli tillfrågad.
Att öppna fönstret för en instängd fluga.
Genuin vänskap.
Hysterisk glädjedans.
En fulltankad bil.
Att halsa vatten när man är riktigt törstig.
Skarpa bilder.
Kreativitet.
Att ha full kontroll.
Att tappa kontrollen och klara sig ändå.
Komplimanger.
Uppoffring.
En jämn gräsmatta.
Att få röra vid någon man tycker om.
Katter.
Att erkänna.

En symbolisk vattenstämpel

Tre invandrarpojkar med gråa mjukisbyxor och för stora dunjackor springer runt på västra skansgatan och kastar hårda snöbollar mot det rika folkets fönster. Fönstren är dekorerade med exklusiva adventsstjärnor, de flesta går i beige. När pojkarna träffar något av fönstren skriker de gällt "mamma" och sätter av i full fart utom synhåll för fönstrets ägare. Ett sterainljus brinner klart på andra sidan fönsterglaset, snön smälter och glider ner, lämnar en fuktig fläck som glittrar i skenet. En symbolisk vattenstämpel.

Kom då, jävla änglar!

Gudfadern står pausad på min tjocktv, jag blundar och önskar att tiden stod stilla.
Jag mötte min ärkefiende Lars Winnerbäck idag för att utbyta några känslor, det hela slutade med att jag stod i det lätta snöfallet och skrek att det går åt helvete med allt. Jag låtsades att luften tog slut och att marken försvann, att existensen upphörde. Men rösten som sa att allt som vi gjorde vill jag göra om ekade i huvudet och existensen kröp istället närmre. Alla tankar och minnen stod mig upp i halsen och till slut fick jag nog av den kyliga vindens smekande sympati, jag ville skrika att jag skulle klara vad som helst och aldrig säga nej!
Det är inte det att jag avskyr honom, det är hans ord jag förkastar för de vet mer om mig än jag själv och att de klingar så bra i takt med att livsmodet sjunker och hjärtat sakta fryser till is.

Söndagskänsla

Naivitet, mitt eget epitet.
Magen mår bra men leendet är borta.


Kyss mig döv och blind.

Fredagskänsla

Jag kan inte sluta le.
Fast jag tror jag har magsår.

Upp till kamp!

Nu får det vara nog, jag kan inte bara sitta här.
Idag ansökte jag om att bli orangutang-fadder, visst är isbjörnar mycket sötare men i min värld ska även fula djur få finnas.
Jag såg på en debatt ikväll om att allt fler väljer att göra abort när det visar sig att deras barn kommer födas med Downs syndrom. Sune-författaren Sören Olsson medverkade och kläckte ur sig ett fantastiskt bra citat som jag inte kan hitta nu för att avsnittet inte kommit upp på svt-play än, men det var något i stil med att mångfald berikar samhället och jag håller med.
Jag har länge funderat på att gå med i Miljöpartiet de gröna men liksom aldrig fått tummen ur. Jag har inte tänkt ge dem en hundring i månaden som klapp på axeln för en stark insats utan jag vill ju självklart gå på deras möten, lära mig något och kanske faktiskt till och med tycka lite också. Jag är så trött på min egen passiva mentalitet, jag orkar inte gå runt och aldrig engagera mig fast jag egentligen vill.
Jag plockade bort Blondinbella från min bokmärkesrad idag också. Jag insåg att hon inte kan tillföra mitt liv något, att jag inte mår bättre av att läsa om hur nöjd hon är med sig själv. Tro fan att hon tycker att hon själv är grym när hon hon lyckats få halva Sverige att lyssna när hon säger att hon är det. Hon är en enda stor paradox den där tjejen och det är först nu jag insett det, jag hatar henne återigen.
Jag funderar på att köpa två tama illrar, jag behöver sällskap och något att lägga fokus på istället för hjärnsmältartankar och hjärtekrossarkänslor.
Godnatt.

Odödlig


RSS 2.0