Nej, jag är inte död.

jag
Jag är bara lite tom för tillfället.
Jag återkommer när jag suttit i Borlänge en vecka och knaprat knäckebröd, spillt öl i en sovsäck, skrikit mig hes till Hellacopters och somnat på någons arm klockan fem på morgonen.
Efter det ska jag kamma ut mitt hår, köpa en kamera och motionera mera. (Eventuellt ska jag även vira in mig i gladpack tills jag inte syns mer).
Men det blir en senare episod.
På återseende.

Hej, konkursdiagnos!

Det blir tråkigt, platt och monotont. 
Min inspirationskälla sade upp sig 
och nu sitter jag här med obetalda räkningar 
och dammkorn som virvlar i skrivbordslampans sken. 
Jag klarar mig inte utan dig, fast jag vågar inte erkänna det.

Jag sliter mitt hår för att hindra känslostormarna från att 
kollidera med varandra och orsaka kortslutning i hela systemet. 
Ingen hade förmodligen märkt något, förutom att glansen i mina 
ögon försvunnit och cigarren trillat ur mungipan och lämnat 
grå fläckar av aska på mina sista tama försök att få ut 
sorgen och smärtan på papper.

Alla kommer bli rasande för att jag kört företaget i botten
och inte varit stark nog att orkat hålla fast vid dig.
"Hon måste alltid förstöra allting" kommer de viska 
till varandra bakom stängda dörrar.
Men jag får leva med skammen
och jag för sörja det jag aldrig hade men ändå trodde jag kunde få, hejdå.

RSS 2.0