Kom, kom och va me?!

Nämen hallå där alla äckel.
Jag verkligen älskar sånna som glömmer bort sina vänner. Det borde alla lära sig att göra, ring dem inte för tusan. Få dem att känna sig totalt oönskade och strunta i allt ni har haft tillsammans. Kom gärna och beklaga er när ni blir bortglömda men hey, förvänta er inte att de som ni sedan själva struntar i ska bli sårade för alla har ju hjärtan av sten precis som du och jag. "Så länge jag får vara med så skiter jag i om vi glömmer någon!" Seriöst, jag skulle kunna lägga ut det här lugnt och metodiskt men jag orkar verkligen inte. Jag är inte snäll och rolig längre, bara trött och less på förtal och dubbelmoral till höger och vänster, jag tycker så himla mycket om er men för fan bete er som vuxna människor någon gång! Ja precis ta åt er bara, grr!

Bara för att dra igång någon slags vänskapscirkulation i alla hjärnor där ute beordrar jag er att lyssna en extra gång på Gyllene tiders gamla låt Vänner. Låten i sig är ju åt helvete men det är ju tanken som räknas.


Barn

Det är inte vanligt idag att höra tonåringar säga att de tycker om barn. Tvärtom. Jobbiga småsyskon, gnällande ungar i mataffären eller skrikiga barn på bussen har fått oss stressade ungdomar att se de små liven som en evig pest och pina. Jag har inga småsyskon, jag kan inte tycka illa om de som gnäller i affären eftersom jag vet att jag var likadan när jag var liten och det enda jag hör när jag åker buss är musiken i mina hörlurar, så jag har väl aldrig riktigt haft någon anledning att hata barn. 
Jag tycker faktiskt att de är ganska härliga, för att uttrycka mig djupt kan jag säga att de känns oförstörda och själsligt rena. De bryr sig inte om ifall deras blommiga tröja ser förjävlig ut ihop med de prickiga shortsen, de står där och fnittrar över sina nya rosa hårklämmor eller spindelmannen-strumpor ändå. Anledningen till att jag tar upp det här är att jag idag, precis som varje tisdag, ledde kvällgymnastiken i Björketorp. Barnen som är med där och leker fyller verkligen mitt frusna hjärta med värme emallanåt. Det bör tilläggas att de också är jävligt frustrerande ibland, speciellt när de inte gör som jag säger (det kanske iochförsig har att göra med att jag är en usel fröken, haha.)
Jag tycker att vi alla borde berätta för våra (era) småsyskon hur fantastiska de faktiskt är eftersom det till viss del är vårt bemötande som kommer forma dem till de personer de en dag blir. Himla med ögonen åt barn som gnäller och förstå att de flesta av dem kommer lära sig till slut, eller nåt. Kanske tänk på något annat i värsta fall.

Nu ska jag egentligen avrunda men det brukar resultera i att jag raderar allt jag skrivit så jag skiter i det idag.
Hejsvej.


Det är så svårt ikväll

Bara för att jag inte riktigt får till det så får det bli en mening:

När jag ändå är i farten med att vägra saker kan jag väl lika gärna göra mig av med dig också?! (haha)

I love you Pablo!

image166
HEJ!

Efter många om och men hittade vi till slut till Fängelset. Nicole, Malin och jag.
I massan av digitalkameror och alternativa kläder invaderades min kropp av rysningar och ohejdbara leenden. För Billie the Vision and the Dancers var helt makalöst bra igår kväll.
Vi lyckades hur som helst även ta oss tillbaka till de välkända gatorna och gick sedan åt varsitt håll från Brunnsparken. Jag skulle mot Järntorget och Västra skansgatan.
Mackor och film (Donnie Darko -bra) bjöds jag på och somnade sedan tryggt i soffan.
The Killers har en ny skiva på g och jag tänker göra ett ex till mitt.

Imorgon är det höstlov så jag ska bara för den sakens skull stanna uppe jättelänge inatt! Försöka iallafall.

Jag vägrar snubbla på mållinjen!

Now the summer is just another summer
And your lover is just another lover
I want a hold, a night like that with you again


Det är fredag och det är den sista dagen innan vårt efterlängtade höstlov.
Idag är det två saker som gör mig väldigt lycklig. Det första är Moneybrothermusiken som går på repeat i min mp3 och mentalt smeker mig till nästintill total sinnesfrid. Det andra är Kajsa som bara är så underbart klockren när hon läser de norska delarna av Lysistrate på svenskalektionen - jag skrattar så jag nästan gråter. Säga vad man vill om den kvinnan men underhållande är hon fanimej.
Helgen ser ganska lugn ut med myskväll tillsammans med mig själv ikväll och trevlig Billie The Vision-konsert imorgon. Hoppas jag får övernatta hos söstra mi och hennes gybbe.
Höhö, hejdå!

Relationhantering blir maktbegär!

Jag hade kunnat bli extremt upprörd över hur människor beter sig ibland men jag tänker inte ödsla så mycket krut på det idag, dels för att det är onödigt att skapa en diskussion med någon som ändå aldrig kan erkänna sina brister och som jämt kommer med barnsliga argument som bara gör allt ännu mer patetiskt. Och dels för att jag inte tycker att jag har någon anledning att lägga energi på något som bara kommer göra mig irriterad istället för att vara nöjd med det jag har. "Vi blir invirade i intrigerna och det är knappast nåt som leder vidare!" Timbuktu sa det!

Jag vill bara klaga lite på vår fotolärare som gått och blivit på smällen lagom inför B-kursen, graviditet är ju säkert underbart på alla sätt och vis men mammaledigheten som den följs av sätter käppar i hjulen för oss. Jag tror faktiskt inte det är möjligt att hitta en lika bra fotolärare som Charlotta, det kommer bli tufft men i allsindar grattis till bäbisen!


Hejdå.


På bristningsgränsen

image158
Det är något speciellt med att sova på dagen. Eftersom jag slutade tidigt idag tänkte jag unna mig en powernap vid fyratiden, inte trodde jag att jag skulle vara däckad i fyra timmar och sen vakna upp och må som jag vet inte vad. Visserligen hatar jag att bli väckt men jag inser nu att jag nog hatar ännu mer att inte bli det. Jag mår illa och känner mig redo att börja störtlipa vilken sekund som helst samtidigt som jag inte har någon aning om varför. Usch, jag kanske drömde något obehagligt som jag inte kan minnas nu.

Den här låten fick jag utav Tinah idag att sjunga över lovet och jag märkte att texten faktiskt är ganska fin.

'Cause you give me something,
That makes me scared alright,
This could be nothing,
But I'm willing to give it a try,
Please give me something,
Cause someday I might know in my heart.


Fan, det här har blivit en riktig plåga ska ni veta!


Now I miss those times so bad

Du skulle bara veta hur svårt det är att blogga nu för tiden, orden kommer i fel ordning och jag får ingen fason på vad jag vill få sagt. Men det här vill jag verkligen berätta.
Lördagen den 3e november ska Dolk spela på The Rock, det kommer bli deras sista spelning på ett bra tag och jag tycker att alla borde åka dit och se dem. Eller egentligen bryr jag mig inte så länge jag får lov att vara där och jag lovar; får jag inte akut hjärnhinneinflammation eller något liknande så kommer jag befinna på på The Rock lördagen den 3e november.
(Hoppas de spelar Sometimes.)

Och så tänkte jag tacka så hjärtligt för att jag får tycka om min musik sir x, det värmer, haha.


Och du sjönk i mina ögon

Efter noga övervägande kom jag fram till att jag inte orkar dra helgen. Ni som var med vet ju vad som hände och resten bryr sig väl inte ändå. Nej, jag är inte sur och negativ idag, den här dagen har faktiskt varit helt fenomenal. Jag har gått omkring och myst med min syster, mamma och mina nya dojor som jag förövrigt är otroligt nöjd med.
Mitt i allt mysande kom jag fram till att jag ikväll tänker berätta att jag är väldigt tacksam för alla människor jag känner. Jag är ju nördig så nördighet får ni stå ut med. Ja, jag gillar er hur som helst.

Apologize med One republic och Timbaland har ekat i skallen på mig hela helgen tack vare Idol-Evelina. Den är svängig på ett lugnt och ledsamt sätt. Jag blir inte ledsen av den, bara sansad.

Nu tänker jag trycka in massa ny musik i min mp3 så jag överlever veckan, tja!


Damaging this apartment

I don't think we should meet again,
I think I should forget that you exist.
You're a curse that keeps getting worse,
now I know I'm finally done with you. 



Billie the Vision spelar på Fängelset i Göteborg den 27e. Är detta samma datum som Kullaberg? Åt helvete med kulla isåfall för jag ska se billie, om någon vill joina så är det bara att säga till.

Och så ner igen...

Jag har inte långt till marken men är ändå så förbannat rädd för att falla.

Studera och förlora

Jag vill be om ursäkt på förhand för att jag idag kommer klaga utav bara helvete.
Till en början fick jag inte njuta av min sovmorgon då jag likförbannat vaknade halv sju och inte kunde somna om, bussen var skitfull och svettig och äcklig. Svenskalektionen gick i den grekiska antikens tecken, tjöt om gudar och hej och hå och inget vettigt alls nästan, kommer glömma skiten till provet ändå. Fick rusa ner till Markbladet och pilla in min äckliga ihopplockade recension och som vanligt hade jag och datorerna en smärre catfight om vem som hade rätt, vem tror du vann? Inte jag iallafall. Väl tillbaka i skolan var det grymt god mat (otippat) och jag frossade. Klockan ett var det dags för det jag gått och oroat mig för hela dagen, uppsatsskrivning! Tog plats i assbergssalen och lyckades inom en timme börja på hela fyra noveller varav ingen dög åt mig. När två timmar återstod av tiden fick jag ta mig i kragen och lösa situationen, resultatet blev en horribelt utformad katastrofnovell om en tjej som inte kunde nå sina drömmar pga sin psykiska sjukdom. "Haha, det där gick ju inte så bra!" tack för att jag kan visa mig vara ganska klyftig när det väl gäller. Efter det fick jag vänta på bussen i en timme och blev sedan attackerad av regnvädret. My ringer och säger att hon spyr så hennes bror får rycka in på kvällsgymnastiken. Fick rusa direkt från bussen till gymnastiksalen och bre på värsta smilet för föräldrarna. Första gruppen ungar bara slår sig och ramlar hela tiden så jag får styra upp allt med lite "Pluto", sen när jag verkligen känner att jag kommer bryta ihop eftersom andra gruppen brukar vara superjobbig, då sköter de sig exemplariskt och jag kan till och med känna mig en smula road av dem.

Ska vi kalla den här dagen en berg&dalbana där den ultimata höjdpunkten var beskedet att Ida följer med till Sälen?
Du som nått enda hit är värd en applåd för jag har nog inte gnällt så här mycket på en evighet. Ha överseende med alla tempusväxlingar och konstiga meningsbyggnader, detta är ju som sagt inte riktigt min bästa skrivardag.
Nu ska jag sjunka in i tristessen igen med lite naturkunskap.
Tack för mig, tjao!

"Du har världens finaste mage!" "Snälla gå!"

Jahaja, fyra timmar Grafisk och ingen lärare, det kan ju inte bli annat än smärtfritt.
Som en liten mjukstart tänkte jag summera helgen i korthet och jag börjar med fredagen.
Jag anlände till Hanis, fixade till en "jag-är-för-cool-för-att-bry-mig-frisyr" på henne och sen tog vi bussen till Daniel. Till slut kom resten av folket och jag hade trevligt trots att Hanna var jobbig utav helvete <3. Jag fick sitta som en vakt för att hon inte skulle dela ut Hitlermustascher men när Andreas dragit med sig henne hem kunde jag lugnt somna. Sova gick inte så bra så jag tog tåget hem astidigt och la mig där istället. Lördagen kan inte direkt räknas till en dag i mitt liv eftersom jag så gott som sov bort hela dagen. Igår var väl inte heller så mycket att hurra över. Tvärtom faktiskt, jag fick reda på en fruktansvärd nyhet; Hellacopters lägger ner efter tretton år. Det känns verkligen som en spark i magen, som om någon har dött. Lyckligtvis kommer de tidigt nästa år släppa sin sista skiva följt av en avslutningsturné som jag INTE kommer missa. Därför tänker jag sitta här och låta Nicke gapa mig i öronen till det är dags för lunch. Fan.

Deal with it when a raniy day comes along!


Samhället!

image157
Fördomar och mänskliga rättigheter spelade en viktig roll i dansföreställningen "Cinderella - i skuggan av skon" som jag idag såg i Varberg. Det var dansgruppen Twisted feet som satte upp den och när jag upptäckte att det var den omtalade föreställningen där Pawel från Dance-Center skulle vara med fick jag höga förväntningar. Dessutom medverkade Zerjon som jag dansat för i ett tidigt skede av mitt liv. Ja, jag orkar inte babbla om hur "helt aashäftigt och alldeles skiiiitcoolt" det var utan jag säger bara åk och se den! Det är defenetivt värt det för förutom grymma dansinsatser hade dessa människor ett väldigt viktigt budskap.

"Katten fick nio men jag fick bara EN chans!"
"Om någon ropar svartskalle, ska jag ta åt mig då?"

http://twistedfeet.com/

(Jag har föresten googlat fram bilden, godnatt)

Mediedilemman!

Idag tog jag kontakt med Therese i rollen som hennes mentorselev för att få råd om det kommande kursvalet. Tanken är att vi ska läsa vidare våra karaktärsämnen, antingen Grafisk kommunikation B eller Fotografisk bild B (eller båda två). Samtidigt har vi möjlighet att läsa Textkommunikation B (vilket jag redan valt till eftersom det är "mitt ämne"). Bytet till B-kursen kommer ske efter höstlovet så det är nu dags att börja tänka igenom om man vill välja bort något av karaktärsämnena eller läsa båda två (vilket är väldigt krävande). 
Det här dilemmat har mer eller mindre plågat mig ett bra tag nu och idag tog jag tag i saken och rådfrågade min kära mentor. Jag förklarade för henne att det jag tycker är roligast är foto, men att jag tror jag kommer få mer nytta av den grafiska kursen. Samtidigt fick jag i måndags veta att jag ligger på MVG-nivå i grafisk och då höjs ju intresset för det ämnet ytterligare lite.
Therese kom till slut fram till att det bästa vore om jag valde att läsa båda kurserna och om jag kände att det blev på tok för mycket så fick jag lov att hoppa av den jag då kände mig minst attraherad av. Jag tyckte det lät som ett schysst förslag så jag bestämde mig för att så får det bli.
Dock tror jag inte att jag hur jag än försöker kommer kunna släppa tanken på vilket val som är till störst förmån för mig men jag kan kanske slippa känna mig så hysterisk över det från och med nu. Det kanske till och med skulle gynna mig att ha lite extra lektionstid på schemat, jag slipper ju gå rastlös genom vårterminen och press kan ju faktiskt öka presationen, vem vet?
Tack Therese!

Hur roligt var det här då? Inte så kanske men det kändes bra att ha hela tankegången nedskriven. Jag tillhör dem som tycker skolan är viktig och jag tänker på min framtid hur nördigt det än är.
Tja!

"I'll be over and out.."

image156
I fredags tog mitt hjärta ett skutt när jag på mattelektionen hittade en urbra låt i min mp3 som jag inte lyssnat på innan. Den var från Hellacopters album "Strikes Like Lightning" och den heter "Fiends and Frankensteins". Jag förstår inte riktigt hur jag lyckats missa den här skivan men någonstans på vägen har vi gått om varandra. Inte klagar jag för just nu går den på högvarv i mitt hus. Jag har letat överallt men tyvärr inte funnit någon text till den här låten, man får väl helt enkelt skapa sig en egen uppfattning av vad han vill få sagt.

Som sagt, en låt ni alla bör utforska:
The Hellacopters - Fiends and Frankensteins


So don't you bring me down today!

Jag tror jag får dra till Göteborg någon dag i veckan och slita med mig Catta ut på stan för idag blev det minsann inga dojor (Kungsbacka suger). Den här dagen är ändå en av det bättre i mitt liv, Hanis gav mig till och med lov att vara lite velig inför kvällen. Jag tror inte jag ska bestämma mig förän i sista sekund.

Behåll känslan!


"Skit i allt som är tråkigt"

image155
Det finns dagar då man verkligen är i behov av uppskattning och bekräftelse, att då acceptera att man får lov att behöva det är ett stort steg i rätt riktning tror jag. Och jag tycker bajsmycket om er "ni-vet-vilka-ni-är-äckel-klyscha" haha <3.

Idag är en sån dag då man känner att man verkligen inte orkar bry sig om att bry sig. Jag har bara gått runt och totalignorerat sånna tankar jag prioriterat tidigare, jag tog på mig Fnissi-titeln och gjorde dagen rättvisa tillsammans med Cazandra. 
Om en halvtimma ska vi ner till min kära bror på middag som han så generöst bjudit oss på. Sen ska jag kolla på 300 med Björketorps ungdomselit, ja jävlar.
Resten av helgen är ännu ganska obestämd, jag tror det kan bli en tripp till Örby om jag har tur. Dessutom ska Mamma och jag köpa nya dojor till mig eftersom tiden till slut tagit ut sin rätt på mina drygt två år gamla Converse.
Nu blir det mat.
Tjao!


Det är inte lätt att vara jag men jag gillar det.

You know I wont admit it...

Jag har så mycket att säga men finner inga ord tror jag, det börjar bli som en ond cirkel det här. Du fattar inte va? Hej, välkommen i klubben. Jag har inte fattat något på hela den här terminen, känns som att jag bara vill att det ska ta slut. Min låtsasverklighet börjar hinna ikapp mig men jag står ändå kvar som ett frågetecken och fattar likförbannat ingenting. Allting rullar på men det är inte jag som går i skolan, det är inte jag som sjunger för mig själv och det är inte jag som bloggar om sånt ingen varken förstår eller bryr sig om. Egentligen borde jag helt känslolöst rada upp vad jag har gjort och vad jag gör men jag kan inte, det känns så makalöst irrelevant så jag är hellre konstig än tråkig. Jag tänker inte ens ursäkta för det här för jag vet att jag just nu känner såhär och trots att jag någon annan dag känner helt annorlunda och tycker jag själv är pinsam så är det såhär just nu.
Fan, jag är så trött på mig själv.

Same lame story!

Ja, äntligen finns Hellacopters senaste singel på min dator. Den slog mig inte med häpnad men jag hoppas att det kommande albumet ska göra det. Efter min tålmodiga väntan sen januari kan man inte begära annat. Jag och Hanis ser gärna att de drar igång en liten turné framöver också, iiih fyfan vad roligt det vore.
Igår kväll låg jag vaken i nästan två timmar, jag kunde verkligen inte somna och hela tiden ljöd en skithärlig liten melodi i mitt huvud. Jag kunde inte sluta tänka på den och till slut började jag må illa av den. Tribalistas - Já Sei Namorar heter den. Först den ena sen den andra som jag har elias att tacka för.

Jag vet att jag varje kväll saknar någon att sova brevid. Jag vet också att jag varje morgon är så glad över att jag får vara ifred.

Nu tänkte jag hoppa in i duschen och skrubba av mig min nördighet. Sen tänkte jag fylla min mp3 med musik jag kan dränka mina sorger i och leva ut min glädje med. Sen tänkte jag däcka i soffan med min katt och ignorera en morsa som gapar om ett stökigt rum. Jag är så trött.

ciao mes amis!


RSS 2.0