Icke-sömn och nattlig panik över allt som försvann. (En påhälsning av mitt gamla jag)

Det är omöjligt att sova ikväll. Mannen bredvid mig kunde inte heller men han ansträngde sig väl mer eftersom han andas annorlunda nu än för 30 minuter sen. Sådana här nätter får mig att rota igenom arkivet, ni vet där gamla dammiga minnen, känslor, tankar göms men aldrig glöms. Några härliga nostalgiska ögonblick sveper förbi men för det mesta rullas episoder upp som borde preskriberats för länge sen.

Det fattas mig något kan jag konstatera efter otaliga turer fram och tillbaka bland tankemonster, hjärnspöken och svettiga lakan. Det fattas mig det där jag hade förut, innan jag helt plötsligt fann mig själv på en helt annan plats.
Jag tappade er, mina fina små änglar.
Och jag medger att jag kommer på mig själv med att undra om det alltid varit så tomt och kallt? Det är inte ni, det är jag. Det vet jag. Jag har förvirrat mig i nya kvarter och glömt bort våra gamla gator, faktiskt så har jag kanske till och med förträngt dem. Jag beskyller er inte för att det blev som det blev även om jag önskat att ni slet i mig lite innan jag stack.
Jag ska nu vända mig om igen och plocka ner de där obekväma tankarna från stjärnhimlen. Jag ska inte ägna dem en sekund förrän allt ställs på sin spets och de oändliga frågetecknen till slut ska rätas ut. Finns ni där när jag faller? För jag är beredd att sträcka ut mina armar för er.


Kommentarer
Postat av: Hanis!

alltid. det vet du!

2012-12-04 @ 23:50:39
URL: http://rocklobster.blogg.se
Postat av: Anonym

du skriver fantastiskt bra!

2012-12-12 @ 19:00:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0