Den är här...

...dagen som vi strävat efter. Vi har lämnat in uppsatsen. Den är klar.

Vi är bäst!!


Om en efterlängtad sommar

Just nu känns det oerhört tungt, uppsatsen kväver mig snart och varenda liten rubrik blir till ett plågsamt beslut. Dessutom försvann idag sommarvärmen som varit den största stämningshöjaren på flera veckor. Därför tänkte jag nu skriva ner lite tankar om hur jag föreställer mig sommaren det här året.

På fredag åker min kära sambo och jag hem till Björketorp för några dagars välbehövlig vila och ett miljöbyte jag längtat efter. Förhoppningen är att jag kommer kunna pussa på mina fina ungar, klappa på en rund och stor bebismage och äta massa god grillad mat med mamma och pappa på altanen. Jag kommer försöka få till en middag med storasyster i Göteborg och välgästa mina fina tjejer som jag inte träffat på en evighet. På onsdag åker vi tillbaka till Kalmar och tar ganska omedelbart vårt pick och pack och flyttar ut till Calles sommarstuga i Oskarshamn. Där har jag tänkt ligga i solen och läsa böcker varje dag, bada och återigen grilla. Även midsommar kommer tillbringas där ute tillsammans med det härliga gänget som var med i Visby förra året. Det ser jag väldigt mycket fram emot! När midsommar är över börjar jag mitt nya sommarjobb. Det blir cirka nio veckors jobb i Borgholm, på ett HVB boende för ensamkommande flyktingbarn. Jag har ännu inte hunnit bli nervös över detta men jag antar att den känslan kommer uppså så småningom. Det ska dock bli otroligt spännande och roligt, jag hoppas på att det blir många härliga upplevelser tillsammans med pojkarna under sommaren. Schemat för jobbet ska dyka upp i brevlådan vilken dag som helst och när jag vet hur det ser ut kommer jag också planera in fler besök hemma på västkusten, någon vända till Stockholm och någon till Linköping!

När augusti börjar lida mot sitt slut och den där lilla perionden mellan sommarjobbet och det att skolan börjar är planen att Calle och jag bokar en resa till Grekland. Vi kommer behöva avsluta den här sommaren på ett riktigt härligt sätt så vi är ordentligt utvilade inför vår sista termin på Linneuniversitetet. Sen går vi ut som fullfjädrade socionomer.

Det är med blandade känslor jag stannar kvar på östkusten den här sommaren. Det ska bli väldigt skönt att inte behöva slitas från min andra hälft för att sitta instägd på Willys halva sommaren. Samtidigt är det på västkusten alla mina somrar tillbringats och det är där jag hör hemma. Förhoppningsvis blir det många tågresor fram och tillbaka med kust-till-kust-tåget den här sommaren. Och förresten, kom och hälsa på vettja!



Om saknad och schlager

Jag är inte bra på det här längre, drar mig för att ens tänka tanken. Det var så längesen så nu måste jag få till något storslaget. Det går inte, fastnar bara med prestationsångesten i toadörren och tänker "jag tar det imorgon". Men jag kan säga att jag lever, jag lever så det står härliga till. Jag försöker njuta ihjäl de sista klämtande klockslagen innan mina vänner går upp i rök igen. Alla kastas ut över Sverige likt glassplitter och jag försöker febrilt hitta tid och pengar till att kunna plocka upp dem igen, en i taget. Samtidigt ligger en hel drös hemma på västkusten och skräpar som jag vänt ryggen till alltför länge nu. Jag önskar ni var pyttesmå så jag kunde hålla er allihop samtidigt i mina händer.

Vi vann ESC, jag har aldrig tidigare egetligen brytt mig men i år grävde sig denna tillställning in under huden på mig. Det är helt enkelt så att jag verkligen gillar den där låten. Euphoria. Och framförallt ÄLSKAR jag Loreen, en finare och mer sympatisk person i kultursverige får man leta efter. Hyperbolerna haglar men ibland överväldigas jag av att det finns så vackra personer kvar i den kommersiella sfären.


Det är den här låten jag kommer lyssna på  i sommar när jag vill bli sentimental och tänka på mitt fantastiska gäng. Blanka bitar som borrar sig in i fotsulan när jag går omkring i förvirring och som påminner mig om att det ändå finns hopp om världen.



Redigbyxlördag

Blev lämnad ensam på förmiddagen så satt en timme i solen. Tyvärr kan man säga att jag köpte grisen i säcken när jag valde att bosätta mig i Kalmar, hade jag vetat att det skulle blåsa kallt konstant hela jäkla våren hade jag kanske valt att bo någon annanstans. Llite kan man kanske dock tycka att jag borde kunnat räkna ut att om man väljer en lägenhet 500 m från havet så blir det inte vindstilla direkt.

Jag struntade således i solen och gick in i köket där jag tillbringat de senaste två timmarna. Jag har bakat bröd och gjort morotssoppa. Så redig kan man vara bara sambon lämnar hemmet.

Ikväll blir det utflyttningsfest för våra två härliga tjejer på ståthållaregatan, det känns inte det minsta kul att bli av med dem här på söder. Ikväll får lov att bli sjukt bra så det åtminstone känns lite värt!

På bilden; Carlos igår på kvällspromenad. Ja, det blåste då också...


Tack för orden!

Fler än jag som är trött på hobbyterapeuten Blondinbellas jävla tjat om självförverkligande... Läs här!

Om beslut och frisk luft

Jag har fattat ett beslut som jag fattat tiotusen gånger förut, ibland måste man kämpa till slutet.
Gick en promenad och blev efteråt sittandes i solstolen utanför porten, det är sådan underbar luft vid den här tiden på året. Detta är den absolut bästa perioden.
Väntar på min man. Lyssnar på tsool.
Drar mig för att gå in, jag vill vara ute! Sitter instängd på ett svettigt bibliotek hela dagarna så varje minut i friska luften är värdefull. Jag borde kanske lägga ner den här bloggen? Inse att fågeln inte flyger längre, att hunden är död...
Ska jag fatta det beslutet? Som jag fattat tiotusen gånger förut?


Det handlar alltid om att försöka...


Svaret är alltid du!


RSS 2.0