Om att skjuta sin egen diktator

Mitt liv spelas på repeat, har jag märkt. Ner och slå huvudet i marken för att sedan flyga upp mot stjärnorna lika snabbt. För er som hann läsa gårdagens inlägg under de timmar det var publicerat innan jag raderade det förstår nog vad jag menar. Jo, jag raderade faktiskt ett inlägg jag var riktigt nöjd med. Jag hade funnit perfekta metaforer för att beskriva mitt pissiga mående och lagom självföraktande adjektiv, men fan vad var det egentligen jag hade skrivit? Jag tog för hundrade gången tillbaka min värdighet och sa högt till mig själv "lägg av nu för i helvete". Ibland måste man helt enkelt skälla ut sig själv och skämmas lite för att kunna förlåta och gå vidare. Och faktiskt, det är ju ingen annan som hör mina gnälliga tankar så varför låtsas som att de ens finns? Jag satte klorna i min fina kille och tänkte att i mitt liv, där är det jag som är huvudpersonen.

Jag laddade min shotgun och sköt ihjäl den där irriterande osäkra diktatorn som huserat i mitt huvud. Jag ljuger om jag säger att det blev helt tyst men jag vill nog ändå påstå att jag faktiskt, för hundrade gången, är litegrann på väg mot min egen demokrati.

Kommentarer
Postat av: M

Herregud. Bli författare vettja. Du skriver så himla bra.

2012-03-20 @ 18:34:42
Postat av: Hanis

Åååååh fan vad du är fantastisk människa!

2012-03-20 @ 23:23:37
URL: http://rocklobster.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0