Dagens känsla


Skyll inte på invandrarna!

Jag ska fatta mig kort.
Det är något skumt med den här tiden på året, helt plötsligt ställer sig folk i försvarsställning och hävdar att våra "svenska traditioner" är hotade på grund av att skolan plockar bort pepparkaksgubben ur luciatåget. Jag tycker visserligen att det är ett jävligt konstigt beslut men tänker inte gå ner på sakfrågor för det skulle kunna bli till en hel uppsats. Det enda jag vill säga till alla människor som på något vis berörs av den här debatten, vare sig ni vet vad ni tycker eller inte. SNÄLLA, skyll inte dessa påhitt på invandrarna/flyktingarna. Detta är inte en fråga om att "ta seden dit man kommer", sådana uttalanden gör mig vansinnig. Sedan Sverigedemokraterna röstades in i riksdagen har rädslan för att tas för rasist krupit in i varje litet hushåll i detta land. Att tycka om sina traditioner och att vara nostalgisk över hur man gjorde kring jul som barn, det är inget fel med det och det är INTE ett mått på rasism. Men när du börjar skylla på (och framför allt tro på) att det är personer av annan nationalitet och kultur som ligger bakom att dina barn inte får vara pepparkaksgubbe. Att det finns en konspiration mellan alla dessa människor för att utrota de "svenska traditionerna" och att de gör bäst i att åka hem till sina egna länder. Då, menar jag, har du fått ett och annat om bakfoten.

Oflyt

Jag trodde faktiskt på allvar att jag inte skulle bli sjuk den här vintern. Jag trodde att mina nya träningsvanor hade gjort susen eftersom det aldrig bröt ut även om jag kunde ana känningar i halsen flera gånger under hösten. Var så nöjd. Och så igår, dagen då allt skulle ske på en gång. DÅ jävlar kom förkylningen som ett brev på posten. Jag började mitt nya jobb igår, eller nya är väl inte rätt egentligen eftersom jag gjort 20 veckors praktik där tidigare, men jag hade försökt ladda i en hel vecka och så vaknar jag när klockan ringer och halsen är som ett satans rivjärn. Hade dessutom en härlig hopplektion med Ajax att se fram emot PLUS att gänget och jag hade biljetter till The hobbit. Jag gjorde ju allt det där, trots halsen som sved och huvudvärken som sprängde. Men idag, idag har jag varit halvt döende hela dagen och det har varit en pina att jobba med den här förkylningen som jag antar inte ens har nått sin topp än.
 
Så jag har alltså fått ett nytt jobb och det enda jag kan tänka på är att jag inte vill gå dit imorgon. Känns fint.
Och ja jag vet att man kan sjukanmäla sig men hur kul känns det tredje dagen? Jävla redighetsbehov...

Taskigt genrep

Jag tänkte att den här helgen skulle bli en fin uppladdning inför nästa vecka och framför allt onsdag. På onsdag, mina kära vänner, ska jag göra det där omtalade dyket, dyket rakt och svanlikt ut i det verkliga livet. Jag ska börja jobba, på socialtjänsten, som vuxna gör. Jag har fått ett timvikariat på min praktikplats i Borgholm, barnavårdsutredningar och magknip är vad som komma skall. Samtidigt är jag redo, jag är verkligen redo!
 
Men helgen då, blev den en bra uppladdning? Nej inte särskilt. Jag sköt mig själv i foten och ville hugga av mig den metaforiska högra handen. Allt på grund av en person som jag kommit att hata bittert. Men det är en historia som jag ska göra mitt yttersta för att glömma.
 
Nu ska jag försöka bestämma mig för om jag ska åka och träna eller om jag ska ligga i sängen och kolla på några avsnitt Big Bang Theory. Jag vet inte.

RSS 2.0