Fel av mig. Lycka är att ha en KATT!

Provar att blogga från nya bloggappen. Carro skickade den här bilden till mig förra veckan och gav mig ett ännu sjukare begär efter ett tillskott i familjen. Ska bara övertyga Carl!


Debbie


Lycka är att ha vänner!



 



 





Bilder tagna från goaste Maria!

Stolt sambo!


Har dödat mig själv ett tag nu

Men detta fick mig att tänka om en smula...

Here we go again

Jag har äntligen kommit på vad det här är för slags blogg. det är en dålig blogg, javisst, men inte bara det. Det är en terapiblogg. Jag läste för längesedan en artikel om att svårigheter knuffar på kreativiteten, om att Moneybrother tydligen skrivit skivan "To die alone" när han och hans tjej gjort slut. Vi uppmanades att ta vara på sorgen och desperationen, plocka upp våra brustna hjärtan från asfalten och skapa något ur smärtan. Tydligen skulle det dessutom hjälpa läkningsprocessen.
Det jag vill ha sagt är att jag tenderar att återkomma hit till bloggen i stunder då jag är mentalt, så att säga, dämpad. Detta för att sedan tyst försvinna bort igen när humöret höjts och liksom lämna dörren öppen. Jag skulle vilja drista mig till att säga att det här har blivit en jävla deppblogg. Men så är det, om jag är glad slutar jag reflektera och flyter bara med. När jag som idag kraschlandade med huvudet före rakt in i en maskerad sanning punkteras lyckobubblan och jag återvänder till min trogna cyberterapeut och begraver mina sorger i drivor av metaforer och självförakt. Precis som back in the days.
Antagligen kommer jag sätta punkt här och låtsas som att inget någonsin hänt för att återigen försvinna in i ett nytt lyckorus utan tillstymmelse till livstecken till omvärlden. Men jag kommer alltid tillbaka för fler sanningar finns att avtäcka och fler metaforer finns att plåstra om krigssåren med.

Fastnat i skallen


RSS 2.0