Jag behöver inget språk med tiden på min sida



Vänligt men bestämt

Jag ligger på sängen i Calles stuga i Oskarshamn och titulerar mig själv "fröken förändring". Sedan jag för drygt en vecka sedan bröt samman i alla möjliga avseenden och sprack i varenda söm har jag bestämt mig för att saker faktiskt får bli bättre nu. Som ett led i nystarten väljer jag att inte bryta upp gamla igenspikade kapitel utan tänker istället rikta fokus mot vad framtiden kan bära med sig. Jag har hittills haft en fin sommar, varit på en hejdundrande inflyttningsfest, återsett en gammal kär vän och tankat mig full på kärlek från den absolut finaste 2,5åringen i världen. Jag har bränt mitt skinn, grillat, svalt tre böcker, spelat scrabble och somnat med näsan i Calles nackhår varenda kväll. Sommaren har bara börjat och snart är den slut, så känns det. För efter ett midsommarfirande på Gotland lämnar jag friheten och glädjen för arbete, tristess och gråtsamtal. Så skulle det blivit iallafall om det inte vore så att jag ändrat mig. Jag tänker inte ringa och beklaga mig, jag tänker inte sörja och vara vemodig. ALDRIG I LIVET! Jag ska överösa mina fina tjejer med spontanutflykter, läsa hundra sagor för Erik och sitta vid navsjön med Calle i telefon och minnas hur hans händer känns i mina. Jag ska skratta när jag vill gråta, le när allt känns förtvivlat och fan inte släppa taget EN GÅNG TILL.

Svartmålade känslor

Det räcker att jag hör Säkert! sjunga om SMS som inte kommer så vill jag sätta ord på samma jävla skitliv. Och det räcker att det snabba pianospelet når min trumhinna så vill jag skrika ut min klagosång. Ikväll spritter det i mina fantasiknölar och jag drömmer om något större än det här. Jag vända någon svår person till rätta.

Blond musikalisk genialitet


RSS 2.0