Silly Season-sjukan?

Fan. Calle har gjort mig knäpp. Eller hur ska man annars förklara att jag får separationsångest för att Fernando Torres lämnar Liverpool?!

Gubbhumor och total lycka

Igår läste jag ut en av böckerna jag fick av mamma i julklapp. Boken heter "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" och är troligtvis den roligaste och mest lättsamma, glädjebringande bok jag någonsin läst. Språket är underbart sofistikerat, ironiskt och fyndigt och huvudkaraktären Allan skulle jag gärna vilja träffa om han funnits på riktigt. Världens mest besynnerliga sammanträffanden sker när Allan bestämmer sig för att rymma från äldreboendet och sno med sig en resväska full med pengar, bara sådär liksom. Efter hand träffar han massa skumma människor med minst sagt konstiga livserfarenheter. Fast det konstigaste av allt i hela boken måste nog ändå vara elefanten... Att boken dessutom ger en enkel, rolig och ovinklad bild av 1900-talets historia gör den än mer intressant för en nördig politikamatör som yours truly. Jag skrattade högt flera gånger när jag läste boken och har tvingat den på flera bekanta med orden "man blir så lycklig!".
Att man kan läsa kommentaren "Den roligaste bok jag någonsin läst" på baksidan citerat ingen mindre än Lasse Berghagen visar ju tydligt på vilken humornivå jag ligger. Jag skulle vilja beskriva min (och Lasses) humor som hurtig, lillgammal och lite fräck sådär. Läste också på Piratförlagets hemsida att boken kommer bli film och tv-serie redan nästa år och att Felix Herngren står för regin. Det där lär bli rackarns skojfriskt tror jag.

Apropå inskränkthet

För er som grundmurat tror att folk som försörjer sig på sjukpenning är lata jävlar som inte behagar arbeta. Har ni sett tv-tablån under den tid på dygnet då de flesta är på jobbet? Den säger ju bokstavligen "se inte på tv, ut och gör lite nytta". Och dyra superkanaler med någorlunda skojiga program tror jag inte vare sig försäkringskassan eller socialtjänsten anser falla in under "skälig levnadsnivå" eller ens "livsföring i övrigt".

Lugna favoriter

Nyss slog sig Calle ned i soffan bredvid mig, satte på en låt på spotify och lutade huvudet bakåt. När låten var slut letade han upp en ny och slöt ögonen igen. Jag tyckte att den första låten som var en cover av Sir Elton Johns fantastiska "Your Song" var hemsk och genomled den enbart för Calles skull. Den andra låten, av Ray Lamontagne, vet jag inte varför jag ogillar, den gör mig bara hemskt ledsen av någon anledning. Till slut var jag en hemsk flickvän och satte på den skränigaste låt jag kunde hitta på min egen dator bara för att överrösta och irritera. Jag vet inte varför, när Calle sedan såg ledsen ut och sa att han ville ha en stund av lugn och ro i allt kaos som den här veckan har erbjudit skämdes jag. Förlåt älskling!
Jag började iallafall fundera på vilka låtar jag själv spelar när jag vill att det där lugnet ska infinna sig. Ofta har jag inga problem med att hitta lugnet utan det handlar snarare om att sätta melodi till känslan när man är kär, ledsen, nere eller bara ganska sentimental. De första två jag kom på är följande.




Att vakna och förstå

Eftersom allt känns mycket roligare än att skriva tenta har jag nu i drygt en timme virrat runt på internet efter ett trevligt tidsfördriv. Likt en sann egoist trillade jag till slut in på min egen blogg och började rota i arkivet.
Jag ska vara ärlig direkt, den här bloggen har varit mitt liv. Det finns så mycket text här som beskriver mitt liv så som jag själv upplevt det. Det är inte mycket som varit till nöje för er läsare men alla de inlägg jag publicerat här kommer från djupet av mig själv. Jag var en komplicerad människa full av känslor, full av kreativitet och med viljan att trotsa att lagstadgade formuleringsramar för att få fram hur jag tänkte och tyckte om saker och ting. Jag märker att jag talar om mig själv som sådan i imperfekt. Jag saknar den jag var för tre år sedan, jag har tydligen vuxit ifrån mig själv utan att märka det.
Åh, jag minns så väl alla idéer jag fick. Jag minns hur ett par vackra ögon kunde få mig att fullkomligt förlora fattningen och skriva långa kärleksförklaringar till en främling bara för att jag ville vara sådär dramatisk. För att det jag hade inom mig ville ut och ville överdimensioneras.


Utdrag ur bloggen 28/2 -08
Jag kommer ihåg hur jag kunde ligga vaken och stirra upp i taket i förhoppningen om att något skulle inträffa och bryta förutsägbarheten itu. Jag förargades över Blondinbella, skrattade för mig själv över mina påhittade ord och löste världens alla problem.


Utdrag ur bloggen 22/7 -09
Jag minns hur kärleken kunde fräta sönder bröstet på mig, hur jag alltid ville något annat än vad verkligheten ville med mig. Jag ljög ganska mycket inser jag nu, ljög för att skydda mg själv. Stenfasad.


Utdrag ur bloggen 10/5 - 08

Utdrag ur bloggen 1/6 - 08:
Kanske är allt det här en mängd nödvändigheter som drivit mig till att idag befinna mig i någon helt annan verklighet. Kanske är det meningen att den här perioden ska vara en avslutad del av mitt liv, att jag inte ska vara den personen längre. Visst har jag påtalat att risken är hög att man hamnar någon annanstans om man bara vågar och att man till slut också hamnar rätt. Jag har proklamerat hur lycklig jag är och förstod nog aldrig att jag skulle tvingas offra mitt tidigare jag för den lyckan. Det hindrar väl inte att jag tar mig an något annat?

Det är inte roligt längre

Ja, vi har hemtenta. IGEN.
Är så jävla trött på att skriva hemtenta att jag skulle ge bort halva nästa månads studiemedel till någon som gjorde skiten åt mig. Jag KAN allt men jag orkar inte förklara det. Dessutom är frågorna så svårbegripliga att man funderar på om lärarna själva kan det jag nu hävdat att jag kan. Upptäckten att en av lärarna dessutom påtat ihop sin powerpointpresentation genom att kopiera rakt av från WIKIPEDIA gör inte saken så mycket bättre. "Inte trovärdig, betyg U" hade jag skrivit på hennes tenta om det var ombytta roller och jag var examinatorn.
Ja, jag är ashungrig också.

En modereflektion

Det känns som att många olika trender för det manliga könet under 2010 och fortfarande handlar om "gamla gubbar". Gärna för korta byxor i filtiga tyger, brouges och någon lustig hatt. Till det tjocka bruna eller svarta glasögonbågar och en pipa. En annan grej är hängslen och rock'n'rollfrisyr, mustasch och polisonger. Röda eller gubbmönstrade strumpor som syns tydligt under de för korta byxorna, sotarmössa och tweedkavaj. Helt ärligt så gillar jag det, tycker det på rätt sätt är sjukt snyggt men jag tycker det är underligt att unga killar vill klä sig som äldre herrar när det är strängt förbjudet för en tjej att klä sig "tantigt". Nåväl, detta var bara en utsvävande tanke såhär en måndagskväll. Personligen tycker jag min pappa var sjukt stilrätt under sin storhetstid på 70-talet (Mods brukar säga och drömma sig tillbaka).


Trevligt tidsfödriv

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Blev sambo

2. Höll du några av dina nyårslöften?

Jag minns dem inte ens så antagligen inte

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Nej

4. Dog någon som stod dig nära?

En släkting

5. Vilka länder besökte du?

Frankrike

6. Är det något du saknar år 2010 som du vill ha år 2011?

Stadigt boende och extrajobb i Kalmar

7. Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?

7 februari!

8. Vad var din största framgång 2010?

Avklarade första året av min utbildning

9. Största misstaget?

Jag vet faktiskt inte

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?

Rejäl förkylning med feber under sociologikursen i våras, annars fullt frisk.

11. Bästa köpet?

Min nyårsklänning och ett par sjukt sköna byxor. Båda från MQ

12. Vad spenderade du mest pengar på?

Mat och kollektivtrafik

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?

Lilla Axel föddes i augusti, Calle och jag blev tillsammans och jag klarade min omtenta i första kursen.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?

Natteravn med Rasmus Seebach och Love med Elin Ruth Sigvardsson och Lars Erikssom

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Gladare i så fall

16. Vad önskar du att du gjort mer?

Jobbat

17. Vad önskar du att du gjort mindre?

Grubblat och deppat, speciellt under sommaren

18. Hur tillbringade du julen?

Hemma i Björketorp med familjen

19. Blev du kär i år?

Ja, det blev jag (kanske redan i december -09)

20. Hur många one night stands?

Inget

21. Favoritprogram på TV?

Så mycket bättre och Lite sällskap var riktigt bra!

22. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?

Nej

23. Bästa boken du läste i år?

Skynda att älska av Alex Schulman

24. Största musikaliska upptäckten?

Snookduon i nya egna produktioner

25. Något du önskade dig och fick?

En brorson till, en resa till Paris

26. Något du önskade dig men inte fick?

En katt

27. Årets bästa film

Shutter Island

28. Vad gjorde du på din födelsedag 2010?

Besökte systembolaget och åt gott med familjen och Calle

29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Tveksamt, allt var väldigt bra. Lite mer pengar i så fall.

30. Hur skulle du beskriva din stil år 2010?

Mer tjejigt än vad som egentligen är "jag".

31. Vad fick dig att må bra?

Mat, vänskap och kärlek

32. Vilken kändis var du mest sugen på?

Hans-Göran i "Lite sällskap"!

33. Vem saknade du?

Mest Erik och Axel, Calle under sommaren.

34. Vad ser du fram emot 2011?

Ettårsdagen med Calle, Stöten v. 11, praktiken och sommaren.


Om att lova

Rent principiellt är jag ganska emot nyårslöften. De innebär bara massa prestationsångest och sedan bevikelse när man misslyckas och bryter dem, för det gör man i (är jag helt säker på) 99% av fallen. Jag tänkte ändå göra ett experiment och bestämma mig för några stycken, bara för att bevisa att min tes stämmer när jag bryter dem (vilket jag kommer göra). Det första nyårslöftet är att sätta fart med träningen igen på allvar och sluta vara en periodare, hålla ett jämnt tempo och stadig balans i träningen. Visserligen har jag ju fyllt 20 och vet att mina chanser att rusta kroppen för resten av livet är förbrukade, känner dock att träningen är en bra idé för att må bra och hålla min kropp lika smoking hot som den varit i mina hittills 20 år.
De andra två nyårslöftena är topphemliga, för alla utom mig själv och möjligtvis mamma. Det jag kan säga är att en gemensam nämnare för dessa två är självbehärskning. De är, om jag ska vara uppriktig, oehört viktiga för att jag ska kunna leva mitt liv i välbefinnande och harmoni och alltså hoppas jag innerligt att dessa blir undantaget i min teori om att inga nyårslöften infrias.
I övrigt gick nyårsafton galant, jag blev varmt omhändertagen och hade fantastiskt roligt! Tack för det.
Idag slits jag mellan likgiltighet och förtvivlan, allt utan att ha någon aning om varför. (Lögn)

RSS 2.0