Vad ska jag göra nu?

Den här veckan är det meningen att jag ska skriva hemtenta, och visst har jag försökt. Jag har skrivit fem sidor med vackra begrepp, akademiskt språk och referenser till skumma gubbar från varenda kursbok. Det har inte gett mig någonting. Så jag tog en paus och lyssnar just nu på Stegets debutskiva "Förändrar allting", en skiva som jag hatar. Jag får kanske skylla mig själv som lyssnade på den i somras varenda gång jag satt på bussen eller tåget på väg bort från Kalmar/Oskarshamn och Calle. Jag får väl skylla mig själv som spelade den varenda gång jag kände mig ledsen och nere, den hjälpte inte då och nu blir jag bara påmind om saknaden så fort jag hör Matilda Sjöströms röst. Jag vill beskriva hela skivan som 40 minuters konstant gnäll och en perfekt spegling av mina sämsta sidor. Trots obehaget spelar jag skivan ändå och lyssnar... för även om tonerna påminner om smärta i hjärtat och klumpar i magen så påminner den också om att jag levde över det där och att jag nu är säkrare än någonsin.

Calle hjärta Bono

Jag har hård konkurrens ska ni veta.


"Lyckorus i magen!"

Mitt hjärta pressar sig ut genom gallret av revben och sliter sönder skinnet, svävar över den regndränkta hemkommunen. Jag praktiskt taget lyfter från marken, hjärtat vill explodera känner jag. Det är så människor beskriver mötet med gud, jag tror det är något annat. Glädje, lycka, överdos av oxytocin. TREVLIG LÖRDAG!


Erik och Axel

Idag delades hemtentan för nästa vecka ut men jag känner ingenting. Jag är bara glad eftersom jag åker hem imorgon och får träffa världens finaste pojkar, kan knappt vänta! Förutom det får jag återse mina underbara tjejer, mina föräldrar och kära storasyster. Och lillkissen såklart. Jag känner mig bortskämd som får ha så fina varelser i mitt liv. Tack för att ni finns, snart ses vi igen!


Det skjuts för få Sverigedemokrater

När man läser kommentarer som
"Yeeey :D :D:D:D SD I RIKSDAGEN WOOOOOOOOOOOOOOOOBAH"
och "God natt & tack för ett framsteg i den svenska politiken SD♥" på Facebook förstår man att det faktiskt finns äkta jubelidioter i detta vackra land som jag alltid varit så stolt över. Det är jag inte längre. Nu har vi backat.

POLITIKERFÖRAKT

Ny sinnesstämning

Tvätta, diska och städa. Den bistra baksidan med eget hushåll, här finns ingen mamma som dammsuger den här lägenheten må ni tro. Samtidigt som jag tar tag i detta elände är min kära sambo i Mjölby och spelar match, mycket tråkigt tycker jag då eländet tar dubbelt så lång tid att göra själv och jag dessutom måste hinna med en springrunda innan klockan blir åtta och jag ska infinna mig hos Emma&Maria på myskväll. Det är väl bara att sätta fart då. Pratade för övrigt med Erik i telefon innan, det blev inte många ord sagda förutom hej, gräsklipparen sover och hejdå. Dumma fina unge! Trevlig lördag på er!



Åt helvete med allt

...och nu skiter jag i dig. I den här världen är det jag som härskar!



Om att sakna så hjärtat går sönder


Politisk deklaration

Imorse när jag slog på tv:n fick jag reda på att det är val till riksdagen om knappt två veckor. Nej, jag skojar naturligtvis. Riksdagsvalet har väl varit årets största grej och hela våren och sommaren har vi svenskar bombarderats med propaganda för att vi lätt ska kunna välja vilket parti som får just vår röst i det här valet som, precis som varje val, är extra viktigt. Jag är uppriktigt jävla astrött på alla tomma löften som givits från höger och vänster och vill helst inte rösta alls, "man ser inte skogen för alla träden" var det någon debattör i tidningen som skrev och jag håller med. Emellertid har jag för längesedan gjort mitt val och jag är inte hemlig med det som så många andra, jag kommer rösta på Miljöpartiet och tänkte nu förklara varför och sedan tiga om politik tills en lång tid efter att valet är över.
De politiska partierna i Sveriges riksdag blir mer och mer homogena och i många stora frågor är det svårt att se någon skillnad på de lösningar som vänster- resp. högerflanken presenterar i olika frågor. Det är först när man går till detaljerna som skillnaderna gör sig synliga och givetvis i frågan om att höja eller sänka skatter där vi ju alla vet vem som tycker vad. När jag frågat många av mina vänner om de gjort sitt val inför höstens omröstning får jag svaret att de är dåligt insatta och tycker allt är så förvirrande, jag är inte förvånad. Hur ska man som vanlig människa någonsin kunna förstå partiernas ideologier om de inte är tydliga och hela tiden döljs bakom massa kompromisser? Jag önskar att politik vore "for dummies" men det är den dessvärre inte och jag kan förargas över att det är såpass komplicerat när det faktiskt är vi vanliga människor som ska göra bedömningen i slutändan. Men man får försöka tänka logiskt och i de tror mig begripa är det Miljöpartiets åsikter som bäst står i paritet med mina, läs valmanifestet så vet ni vad jag står för.
Dessutom tänker jag såhär: Oavsett hur djupt vi gräver ner oss i sakfrågor och debatterar om inkomstskatt och arbetsgivaravgift så är detta totalt bortkastad tid om vår planet inte överlever. Miljöfrågan är den mest essentiella och inget av våra partier förutom Miljöpartiet vågar göra drastiska förändringar. Många tänker säkert att jag är lurad och jag är medveten om att jag kan ha fel men detta är vad jag kommit fram till efter att ha försökt göra min tolkning och bedömning, jag tvivlar på att många andra lyckats mycket bättre. Om jag är lurad så är vi alla lurade.
Avslutningsvis så tycker jag att Maria Wetterstrand verkar vara en mycket sympatisk och jordnära person och politiker och känner trygghet i att lägga min röst på henne, det är synd att hon som språkrör inte får sitta mer än tre mandatperioder och därför snart måste avgå. Hade Fredrik Reinfeldt inte varit moderat hade jag antagligen lyssnat mer på honom eftersom jag tycker att han också verkar vara en reko kille.

Kära vänner, min uppmaning och sista mening innan valet är: Gå och rösta, absolut inte på Sverigedemokraterna och hellre blankt än inte alls.

Du och jag

Vi är stjärnor!

Tankar om små steg

Scrubs är tveklöst en av de bästa tv-serierna genom tiderna har jag konstaterat efter att ha sett alla säsonger x antal gånger nu. Förutom klockrena karaktärer, suverän humor och förstklassig musik har varje avsnitt någon lärorik poäng, ett slags sensmoral som får en att tänka till lite extra.
Jag såg nyss avsnittet som handlar om att JD och Turk observerar en fjäril som väljer att landa på bröstet på den ena av två personer som sitter bredvid varandra. Efter att fjärilen gjort sitt val följer en rad olika tillfälligheter som leder till att en patient dör under operation. JD funderar efteråt på vad som hade hänt om saker och ting fallit ut annorlunda, om fjärilen valt att landa på den andra personen.
Detta fick mig att fundera på vilka tillfälligheter som fört mig till den plats jag befinner mig på idag. Jag kan uppriktigt säga att jag är lycklig och väldigt glad över hur mitt liv ser ut just nu. Men tänk om jag inte hade befunnit mig här, vart vore jag då? Tänk om jag inte valt att börja studera direkt efter gymnasiet utan istället jobbat kvar på Willys ett år eller åkt ut och rest? Jag kan inte säga att jag hade varit mindre lycklig men jag vet att jag inte hade haft det så som jag har det nu.
Två stora faktorer som haft påverkan på min nuvarande livssituation är valet av utbildning och valet av utbildningsort. En dag förra våren åkte mamma och jag in till Göteborg för att hälsa på min syster, i bilen hade vi ett samtal kring vilken yrkesroll jag kunde tänkas passa in i i beaktande av mina egenskaper och ambitioner. Mamma föreslog att jag skulle läsa in mig på vad en socionom gör och se om det kanske kunde vara något att utbilda mig till. Vad hade hänt om min syster inte hade kunnat träffa mamma och mig den dagen och den här bilresan aldrig hade ägt rum? Eller vad hade hänt om någon av mina vänner ringt mig mitt i samtalet och mamma aldrig hade fått chansen att nämna socionomyrket. Hade jag då befunnit mig någon helt annanstans just nu?
Okej, ponera att socionom i alla lägen hade varit det jag skulle bli. Vad var det då som förde mig till Kalmar? Jo, jag ville först och främst flytta långt hemifrån, inte pendla till Borås eller Göteborg. Jag valde Kalmar eftersom det låg på östkusten och var det närmsta alternativet till Gotland som jag först ville flytta till men som inte hade någon socionomutbildning (tack och lov). Den enda anledningen jag kan minnas till att jag ville studera på Gotland var att jag efter att ha tittat på Roomservice och förälskat mig i den gotländska dialekten fick för mig att en som pratar sådär vill jag gifta mig med. Vad hade hänt om jag inte hade sett det där avsnittet av Roomservice utan istället förälskat mig i den östgötska dialekten och flyttat till Linköping? Jag är en väldigt detaljstyrd människa märker jag nu, haha.
I vilket fall som helst blir jag lite förundrad över hur mycket som kan förändras av så små interventioner. Något som jag ofta tänker på är vad som hänt om jag inte känt Viktor och då inte heller fått möjlighet att träffa hans helt underbara korridorsgranne Emma, vad hade jag då haft för umgänge i klassen? Hade jag då varit med så mycket på nollningen förra året att jag fått möjlighet att ära känna Calle på Humanus sittning? Om inte, hade han fått upp ögonen för någon annan den kvällen och hade vi haft någon kontakt idag? Hade han varit min idag? Tack Viktor!
Oavsett hur mycket man kämpar får att hamna rätt är det de slumpmässiga mötena och tillfälligheterna som för en dit man hamnar, mycket går inte att styra för saker händer utan att man kan förutspå det. Så oroa dig inte för att du ska fastna, det gör du inte. Men för att det inte ska dröja allt för länge innan slumpen griper tag om dina fotleder så är rådet jag ger: Våga!

RSS 2.0