Alla de rätta orden


Jag kunde inte låta bli.

Framtidsprognos eller att stanna upp

För ett par timmar sedan stod jag halvnaken i duschen och sköljde vatten över Erik, han ville inte att jag skulle sluta någonsin men när jag inte orkade mer lurade jag i honom att vattnet tog slut och stängde av kranen. Han protesterade ljudligt men fick annat att tänka på när jag nämnde rabarberpaj och vaniljsås. Han åt med god aptit och kröp sedan upp i sin farfars knä och fnissade. När jag frågade om jag inte kunde få föna hans hår skakade han på huvudet och sa bestämt nej, han tyckte att det passade bättre att farfar kammade honom. Den ungen är inte svår att älska.
Knappt tio dagar ska jag tillbringa i Marks kommun innan jag beger mig österut igen för att packa om mitt liv inför en efterlängtad resa till Paris med Carl. Resten av sommaren är alldeles för välplanerad och jag måste säga att det känns skönt att ännu inte vara mitt i allt det där som är tänkt ska ske. Jag vill ägna några veckor åt att musicera, skriva noveller, glömma bort vem jag är och läsa på inför valet. Men framförallt vill jag ta mig tid att längta.

Stora beslut

Livet handlar om att antingen gå sönder i grubblerier om vad andra verkligen tycker, eller att blunda och tänka att det gör detsamma. Någonstans där emellan handlar det om tillit och ärlighet. Jag är förvirrad.

Sjung om studentens...

För det första tycker jag studenten är helt underbart! Min egen, som ägde rum för ganska exakt ett år sedan, kan betecknas som en av de roligaste händelserna i mitt liv! Den glädje och gemenskap jag och de flesta med mig kände på den här speciella dagen är svår att beskriva med ord. Men när den där genuina lyckan som förlöses ur kontexten ska överdimensioneras genom för mycket alkohol, förstörelse och ofredligt beteende blir jag lite besviken. Jag håller med Alex om det här.

Storhetsvansinnet fortsätter...


Vår låt

Hej. Jag tillbringade två superfina dagar i Oskarshamn med min jobbigt underbara man.

Tack för att du finns, Carl!


Snuvad på sin värdighet?

I kväll är jag tacksam. Tacksam så in i helvete för att jag inte är den människan som är intervjuperson i det här. Jag blir alldeles fascinerad av det jag ser och gläds åt att hon statuerar ett exempel på hur galet det kan gå om begäret efter uppmärksamhet blir för starkt.

RSS 2.0