Säsong 12 inleds...

Skolan har börjat.
Och jag ska berätta för dig bloggen, hur jag upplever situationen!

Jag skulle vilja dra en parallell med att vara besatt av en typisk svensk dramaserie, 
en med oförskämt dåligt manus och med nya tillskott i rollistan till varje ny säsong. 
Man vet vad som väntar, en resumé av föregående avsnitt med välkänd musik i lurarna på en 104-buss. 
Man funderar på vad dagen kan föra med sig 
och vilka nya insikter och värderingar man kan berikas med. 

Man genomlider avsnittet sittandes som på nålar med varje nerv på helspänn, 
beredd på att vad som helst kan inträffa. 
Intriger följs av nya intriger, kärlek och pengar är stora samtalsämnen 
och precis som alltid gås det bakom ryggen på varandra och någon lägger krokben för någon annan. 

Inget klaras upp innan dagen är slut utan dramatiken ska tas med 
till nästa avsnitt för att man bara måste komma tillbaka och se fortsättningen. 
Likadant är det innan säsongsavslutningen, det mesta ska vara utrett 
men en sista liten komplikation måste finnas kvar för att man ska hänga kvar även nästa säsong. 

När ett problem är ur världen uppstår ett nytt 
och det jobbigaste med att komma tillbaka till skolan är att upptäcka att 
både ens gamla motspelare finns kvar och inte har förändrats ett dugg 
och att man dessutom ska få tampas med en drös nykläckta dramaqueens 
för att inte kvävas till döds av dubbelmoral och maktspel.
Detta är ju trots allt min sista säsong och jag avskyr öppna slut med frågetecken som inte rätats ut.

Glöm inte att livet är byggt på dramaturgi, scenen är skolan och dina medspelare kanske bara spelar teater!

Några fina steg upp igen

Hej, jag behövde bara dra täcket över huvudet och snyfta ordentligt i tio sekunder och sedan var det över. Så nu är jag på fötter igen.
Jag är sådär hoppigt lycklig över allt sällskap jag haft de senaste dagarna och kommer få under de närmast kommande dagarna. Igår hade jag tre mycket eminenta damer på övernattning hos mig, vi kollade på film, skvallrade och somnade inte in förrän klockan fyra på morgonen. Jag vill tillstå att detta var en oerhört trevlig kväll/natt/förmiddag som måste göras igen.
Imorgon ska jag försöka mig på ett nytt krogbesök, nu i den stora staden i sällskap av några andra förtjusande flickor. Men först ska vi mysa i ett trångt publikhav på Götaplatsen med luften fylld av Moneybrother-musik och blodomloppet proppat med kärleksendorfiner och vingelpingviner.
Nu går jag, hejdå.

Det här är något helt nytt...

Kroppsligt mår jag perfekt
Själsligt är jag defekt.

Jag vet att det är svårt att förstå när jag aldrig lägger korten på bordet. Men jag vill inte släpa mig runt som en sympatisökande ensamvarg för det är inte sån jag är. Jag vill åka flakmoped till den stora staden och begrava mig i en famn i Haga. Eller stirra i botten på ett vinglas och somna med falska förhoppningar. Det finns en enda kind jag vill vila pannan mot och den enda kinden värker hål bakom mina nyckelben.



Never a frown with golden brown!

Hej, ikväll ska jag besöka en svensk krog för första gången i mitt liv. Jag ska vara full och glad och överdosera alla jag håller av. Hoppas något minnesvärt händer imorgon också. 
Jag älskar er alla!


The Stranglers - Golden Brown

RSS 2.0