Länge leve den strukturerade punktlistan

Idag har jag bara ett fåtal grejer att kladda ner som är relevanta för just mig.

  • Jag hoppas det går bra för Catarina och hennes polare idag när det springer Lidingöloppet. Lycka till!
  • Jag hoppas mina polare hade en hysteriskt rolig kväll igår på Kullaberg, det började ju bra iallafall! Jag vill tacka för en trevlig förfest som jag säkert förstörde med mitt jävla pessimisthumör.
  • Jag vill också tacka Idaslida och Martyparty för det mysiga slutet på gårdagen, hoppas allt gick fint med era män.
  • Min dator låter som en strypt katt emellanåt och det känns ganska misstänksamt.
  • Jag älskar att få sms, det är så himla mysigt.
  • Hoppas Hanis har haft en go helg i Falkenberg.
  • Jag tycker inte om när TV-program som har repris samma dag varje vecka helt plötsligt hoppar över reprisen en vecka. Man förutsätter ju att man kan missa programet och då se reprisen istället? Vilka fintare kanal5 är.
  • Idag måste jag plugga matte, läsa Disgrace och spela Piano, jippie!


Den här låten hittade jag i min playlist en dag, den bara låg där. Har ingen aning om vem som gjort den eller vart den kommer ifrån men den heter Taste och är helt asbra.
"So don't waste me and everything will be alright.
Come and taste me and I'll be a light that shine so bright.
Just kiss me and shut up for a while."


Det var väl det. Ha en fortsatt trevlig dag!
Tja.


Jag kanske inte ens vill?

Tja, igår var det party och jag fattade ingenting!

Ikväll verkade det bli en dyster ensamkväll med Scrubs men min älskade, underbara, förträffliga polare Ida lät mig spendera lite tid med henne så nu är jag lycklig till tusen.

Om någon där ute undrar vad för låt jag lyssnar på just ska jag tala om att det är Eva Cassidy med Fields of Gold. Den där Eva verkar vara en ganska trevlig tjej med väldigt fin röst, sån ska jag också bli när jag blir stor. Undrar hur det känns att vara så stor så man inte längre får lov att säga "När jag blir stor...". Jag ska aldrig växa upp, tänker förbli ung och oförstörd, dock är väl det redan för sent antar jag. Fan vad jag hatar känslan av att något i livet har paserat. Den där känslan av att vara för sent ute, "Jaha, nu är jag redan 17 år och har sumpat alla chanser att bli ett fotbollsproffs för jag dansade hellre än sprang efter en boll när jag var liten". Sådana tankar kan man bli tokig av, det är så det är att vara en person som funderar för mycket. Jag vill ibland förbanna visheten och förtränga sanningen, men det finns ju där hela tiden och pekar ut rätta vägen. Som en slags fejkad tröst när man känner sig sådär tappad och hopplöst oförstående. Jag vill också vara naiv och ytlig, jag har försökt men jag pallar det inte. Visserligen blir kanske inte saken bättre av att hela tiden berätta hur djupsinnig och jobbig man är. Nej men jag kanske skulle ta och rycka upp mig lite, det är ju trots allt bara lördag och jag har redan hunnit med en hel del. Fylla, fest, pussar, kramar, hat och mat.
Jag tänkte dra till med ett av alla sjukt snygga Billie the Vision-citat men jag snålar nog lite idag.
Tja.

I'm no Superman!

I can't do this all on my own.

Okej, jag har tröttnat på att ha massa åsikter om saker och ting. Allt jag vill egentligen är ju att ni ska hålla ihop och överleva varandra. Jag gillar er asmycket men ni är väldigt duktiga på att göra det svårare än det behöver vara. Jag är inte bra på sånt här och borde egentligen inte få yttra mig i sånna här frågor. Men jag bryr mig faktiskt!


(Catta ligger och sover i soffan, jag tror jag ska krama om henne för jag känner mig lite på sånt humör. Hoppas hon inte surar.)


Update:
Hjälp! Ett sånt sjukligt begär efter det jag inte kan få att jag helt glömmer bort att jag inte ens vill ha det!

Stora tankar i lilla berg&dalbanan

Alla kan inte lyckas och så är det bara.


Det konstaterar jag ikväll efter att ha sett en av de roligaste filmer en svensk människa gjort på länge. Underbar och älskad av alla föll mig verkligen i smaken. Till skillnad från mitt kontrollfreak till syster kände jag mig bara road av Martina Haags karaktär Isabellas cpflummiga tillvägagångssätt när hon desperat försöker få in en fot i skådespelarbranchen. Jag fortsatte till och med skratta utanför biosalongen och fick antagligen en del roade blickar på mig, haha ja jävlar. Jag tänker inte försöka mig på en recension eftersom jag är på tok för trött för några seriösa analyser. Det var iallafall skönt att få inhandlat en höstjacka trots att jag många gånger förbannade dessa nedrans klädkedjor som aldrig säljer sånt jag vill ha. Hade jag vart lite händig hade jag designat egna kläder men vem orkar sånt? Jag grejade inte konditionstestet idag men lyckades iallafall få till en tid, bara att kämpa på hela vintern och göra ett pangresultat i vår, MVG here I come!

Idag vill jag uppmana alla att fixa den här låten:
Manu Chao - Amalucada Vida
För den är suverän!

Nej nu ska jag snoka upp vad Felice har åstadkommit i veckans Markbladet. Hon grejar det mesta hon när vi andra är lite lata.
När jag ändå har det uppe, glöm inte att du kan bli publicerad.
- Skicka text och bild till storatankar@markbladet.se

hejsvej

September 25

Jahaja, prestationångest gång på gång och mer lär det bli. Två novelltävlingar står på schemat och jag känner redan nu hur jag kommer fullkomligt pangsumpa mina chanser att vinna. Temana är "Ungdomar och Alkohol" och "Drömmar". Okej, de som bestämde dessa teman måste varit personer med sällsamt dålig fantasi. Hade jag fått bestämma hade jag valt typ "Tankar på toaletten" eller "Mammors humörsvängningar" eller något liknande. Något som ger lite utmaning, det går ju praktiskt taget att skriva vad som helst om "Ungdomar och Alkohol" och få till ett schysst resultat. Men men, jag tror jag får ta och byta taktik, switcha tankesätt och prova något nytt, kanske jag lyckas chocka mig själv och alla andra? Wohoo, jag börjar bli helt upp över öronen med hela den här skrivargrejen och jag gillar det faktiskt. Nästa Ebba von Sydow sitter just nu här i C203 och bloggar för fulla muggar, haha nej fyfan. Om jag börjar visa tecken på att få lika konstiga värderingar och bli lika egocentrisk som hon så snälla, skjut mig.
Dags för novell, tjao!


Buffalo Soldier, Dreadlock Rasta!

Jag tror äntligen det börjar vända.
Wohoo, på torsdag har vi fått sovmorgon och på fredag har vi studiedag, kan det bli en mer simpel vecka? Jag ska bara skratta åt alla lektioner jag kommer slippa, haha. Speciellt roligt är det att vi är lediga på fredag eftersom vi då har världens mest tajta tidsschema, knappt några raster och bara fetjobbiga lektioner instängda i en datasal med giftluft. HAHA säger jag åt det.
På onsdag (då jag förövrigt slutar klockan 12 haha) ska mami och jag åka in till Göteborg och handla jacka åt mig. Sen ska vi dra med oss Catta på bio, hoppas hon är snäll och inte jobbig. Underbar och älskad av alla ska vi se och vad jag fått höra av Ida är att det ska vara med en skitsnygg 35åring i den så jag längtar lite, haha nej det gör jag inte alls det för jag gör inte sånt.
Idag har jag som så många andra dagar gått runt och nynnat på Buffalo Soldier, (Hanna påstår att hon brukar tänka på den när hon ser mig, kan det ha med håret att göra kanske?) på tal om inget.
Något mer jag måste delge er innan jag ger mig ut i naturen? Dansen är ju inställd den här veckan så jag får väl hålla igång på något annat sätt, dock tycker jag det är så sjukt mycket tråkigare att springa än att dansa så jag känner mig inte så jättesugen, men måste man så måste man.

Nänä, det här var väl allt för er som undrar.
Tjao!

"I am very happy so please hurt me!"

Det var längesedan jag kände mig så lycklig som när jag vaknade imorse, ingeting unde rubba min sinnesfrid, trodde jag. Stressade föräldrar, dilemman och problem hann ikapp mig och allt blev som vanligt. En person till som är ett praktexempel på hur saker och ting kan vända snabbare än man hinner inse är min älskade bästa vän Hanna Hugosson. Hur klyschigt och tillgjort det än låter så menar jag det verkligen när jag säger att jag finns här.
Citatet ovan kommer från en låt som heter Cripple and Starfish, det är en sån där låt i moll som helt och hållet nått upp till sitt syfte att beröra människor och göra dem lite småsentimentala och i behov av närhet. Och som alltid är det så svårt att sätta fingret på vad som händer i kroppen men man kanske skulle kunna beskriva det som träningsvärk i bröstkorgen? Bästa botmedlet är att bevisa motsatsen genom kanonpeppiga låtar. Så kvällens uppdrag blir att se den ljusa sidan och håna det som drar ner en i sörjan(vitsigt, haha). Varför inte göra något bra för någon annan? Skit i dig själv för en gångs skull och offra dig lite.
Jag ska iallafall åka ner och fira Alexandras födelsedag för jag gillar henne.

Hejdå och idag tycker jag om nästan alla!


Befria mig!

Jag fick en uppenbarelse för någon stund sedan. Jag vill göra mig av med bloggen en gång för alla! Men elias föreslog att jag bara skulle ta en pause, och det är precis vad jag ska göra, så får vi se hur jävla bra det kommer gå. Kanske jag finner min skrivarglöd smygandes tillbaka vilket kan ge mig en skjuts framåt i den numera plågsamma skolvärlden. Smart baby, tack!
Nu är det iallfall dags för mig att dra på mig trikåerna och dra till Dance-Center för det känns som lite mer verkstad än snack där vilket jag tycker om.

Föresten, den här mannen har tipsat mig om något jag föll pladask för.
Nämligen Elliott Smith - Twiligt!


Tjao!


"Don't give me names!"

image145
Jag skulle kunna fylla ett helt inlägg med bara Guano Apes-citat för deras texter är bara så ruskigt bra. Något som retar mig lite är att de inte längre spelar med varandra vilket gör det nästintill omöjligt för mig att se dem live, det hade ju varit en upplevelse. Jag kan bara gå omkring och hoppas på en liten comebackturné i framtiden men det känns ganska otroligt. Eftersom de var ett av mina allra första favoritband (ungefär i samma veva som jag kom in i Spice Girls perioden) har jag en ganska så speciell anknytning till Guano Apes. Jag kan förknippa låtarna med en hel del minnen och dessutom var jag kär i Sandra när hon sjöng i Open your eyes (iallafall tills jag fick reda på att hon var en kvinna). Så, idag skulle jag vilja skänka en tanke till medlemmarna i detta numera upplösta tyska hårdrockband som följt mig under nio år av mitt liv.

"Do you think that you are hard?
Really harder than the other?
Man you're acting cold
if you are not in charge."


"I know who i want to take me home!"

Har hittat massa roliga gamla låtar idag som jag sitter och fnissar åt nu. Haha, typ Eagle Eye Cherry och sånt, trevligt med en liten nostalgitripp såhär på tisdagseftermiddagen.
Något jag hatar att göra är att tvinga fram text, det blev jag tvungen till att göra idag på textlektionen. Vi skulle skriva en berättelse utifrån ett karaktärsschema vi sammanställt. Till en början gick det finfint men halvvägs genom den A4 sidan som vi hade begränsat oss till kände jag bara hur det tog stopp. Typ som när man gräver och stöter i en asfet sten. Jag försökte råda bot på idétorkan med hjälp av lite Bubbles men det blev bara värre. Therese tvingade mig att bara skriva utan att tänka och resultatet blev ganska plågsamt. Ännu ett tecken på att jag borde skippa journalistdrömmarna.
Nu ska jag ta mina coola Eminemlåtar och dansa ner till mina änglabarn.

Som hon säger på Project Runway "Auf Wiedersehen!"


"Fan vad lätt att va efterklok!"

Jahaja, den här dagen precis som så många andra har varit väldigt upp och ner. Från en sån där varm trevlig känsla inombords till total kyla. Kill i nacken till magknip för er som vill ha lite mer kroppslig beskrivning. Kan inte riktigt tala om varför men så har det varit.
Jag kommer precis från dansen, sitter här svettig och äcklig och ska aldeles strax hoppa in i duschen men jag måste bara få skriva av mig lite. Anledningen till att jag citerar Timbuktu idag är att folk är så jävla bra på att kasta skit efteråt, antagligen för att de är fega och inte vågar konfrontera personen och disskutera åsikterna. Nej, tig bara och kör på, för det känns ju mycket bättre när man sedan kan klaga och då få sista ordet. Någon måste jobba på sig själv, säger jag av alla människor haha!
Tills nu har jag iallafall känt mig jävligt till freds med tillvaron, mycket tack vare Klicken och Cazandra.
Nu ska jag bege mig och hoppas på att något som kan dra mig upp ur irritationen igen dyker upp.
Tja.

Japp, det som lyckades rädda mig denna kvällen var Hanis med sitt underbara sätt och elias med sitt hår. Tack!



"Men gud, du kan inte motstå mig!"

Oh dear vad låtjäveln är bra!
Gårdagen fick en ganska drastisk vändning, från världens mest beslutade sak att inte dra till Lygnevi till att faktiskt göra det. Det visade sig bli en ganska positiv vändning. Jag lär aldrig glömma nörden på Levins konstiga förfest, tror inte det går att beskriva den mannen med ord så jag ska inte försöka mig på det heller. Lygnevi var helt okey, jag träffade inte vissa jag hade velat träffa men lyckades ändå stöta på en hel del trevligt folk. Mitt glada humör som Levin lyckades sabba fick jag tillbaka av de trevliga männen som jag höll vakna i bussen på hemresan, bland dem min brors flickväns bror som är riktigt rolig faktiskt. Haha, ja jävlar.
Tack Hanis för att du tog med mig trots min velighet!


Jag pallar inte bråka idag.

Shit, idag gäller det verkligen att hålla tag i förnekelsen. Verkar som att väldigt många ska till lygnevi men jag har ingen lust. Vart är Ida? Jag vill ha Ida.
Varför alltid denna ständiga helgsentimentalism? Vart kommer allt vemod ifrån? Jag tror inte jag riktigt står ut med det. Vill bara vrida upp temperaturen, samla alla jag tycker om, åka till en festival, lyssna på underbar musik och bara vara lycklig i solskenet och alkoholdimman. Visst låter det som ett drömscenario men jag vet att man kan lyckas med det.
Jaja, back to reality, idag har jag iallafall hyrt Collateral som jag ska titta på och analysera ihop en liten text som jag ska lämna in till EngelskaAnna på måndag. Sen kanske jag tar tag i matten, grafiskfrågorna och text uppgiften. Haha, nej jag tror jag låter det vänta ett litet tag till, iallafall tills imorgon.
Snälla, älskade vänner där ute. - Ha en jävligt mycket trevligare kväll än vad jag kommer ha.
Puss&kram äckel.

Fiskolja i tårkanalerna.

image142
Snälla, inte de där magkänslorna igen.
Jag trodde jag lyckats bli immun mot dem men nej nej. Som små äckliga fiskar med huggtänder och glosögon som simmar runt med sina treuddar och raspar på min ömtåliga hinna av känslocensorer. De är jättebra på att få mig att må konstigt samtidigt som de ibland vill vara snälla och kittla mig med fågelfjädrar istället för spjut och det är då det är som bäst. Vissa av dem (de riktigt små) tar sig genom min strupe upp till mitt huvud och viskar till min minst stabila hjärnhalva att den borde övertala min kropp till självdestruktivt tänkande och psykfallsmönster. "Nej, jag tror inte jag vill det" brukar min hjärna tala om för monsterfisken med huggtänderna och så blir allt som vanligt igen. Men de här som lever i magen på mig lyckas jag inte göra mig av med då min mage inte är lika bra på att stå emot manipulation som min upptränade hjärna är. Magen mumlar tyst "Ahaa." och "Ja, kanske det." för sig själv och tillåter dem att härja fritt där inne.
Jag behöver någon som kan injicera mig med självrespekt och motståndskraft, förstår du?


Whooooa, never leave me alone

Tja, idag har jag cp ont i magen.
Sovmorgon fick Mp2 idag då deras idrottlärare givit dem ledigt första lektionen. Jag tog halv tio bussen och kom i precis lagom tid till Naturkunskapen. Kajsa bjöd på chips och läraren gick igenom fotosyntesen. Inte så speciellt intressant eftersom jag redan kunde den. När jag sjungit lite Green Day hos Tinah ägnade jag mig åt att fördriva Idas håltimme med lite tjejsnack i ett grupprum. När hennes klass gick på lektion tog jag bussen till Göteborg där jag mötte min syster på Myrorna och drog sedan vidare för att inhandla en mysig grön tröja. När vi handlat ordentligt på mammas ICAkort anlände vi till lägenheten där en Per låg i soffan med sin MacBook och jäste. Efter att ha ätit Cattas supergoa paj och kollat på fotboll zappade vi över till idol och med tiden lyckades jag bli riktigt irriterad på Per, maken till surare människa har jag fan aldrig upplevt. Jävla pessimistfan, jag skällde lite på honom så nu är han nog ganska irriterad på mig också, vem bryr sig.
Hur som helst, jag tycker jag haft en väldigt trevlig dag i sköna Göteborg. Snart ska jag hem och då väntar endast sängen.

En låt som borde uppmärksammas: Kanye West - Homecoming.

Var det F12? Vågar inte prova

FAN!
Jag hade skrivit världens längsta inlägg och förklarat grundligt varför jag var trött och berättat att jag räddat en groda och sånt. Så lyckades jag komma åt en knapp och hela datorn dog. Jävla oflyt hela tiden säger jag.
Jaja, kortfattat har jag orinterat idag och vi rockade asmycket. Och så har jag börjat misstänka att grodor är väldigt självmordsbenägna. Åh nedrans, det hade varit mycket roligare om jag kunde förklara varför men nu skiter jag i det. Hejdå!

Sleepy

Just nu känner jag en smärre irritation över att saker och ting aldrig kan få vara lagom. Antingen har man för lite eller för mycket att göra. Jag är ett praktexempel på stora skillnader i aktivitetskurvan, ena dagen går man omkring och funderar seriöst på om man kan dö av tristess, tiden tycks släpa sig fram och allting vägrar underhålla mig. Nåväl, jag måste väl erkänna att jag inte alltid går med händerna tomma från arbete, många gånger lyckas jag "glömma bort" matteläxan som bara känns så otroooligt tråkig. Hur som helst, andra dagen kan jag få panik över att tiden inte ska räcka till, den ena saken efter den andra dyker upp och jag förbannar mig själv som klär mig i allt för stora skor.

Lite samma sak är det med humöret, man kan aldrig få må lagom bra. Antingen känner man sig helt nere och bara vill gråta på allt och alla, det blir om möjligt ännu värre när personer i ens omgivning, precis som jag, visar upp ett ganska ostabilt humör. Ibland känner jag att ingen duger, sen får jag för mig att det är jag som inte duger eftersom jag tycker att andra inte gör det. Ångest är ordet. Vissa dagar kan jag emellertid fullkomligt älska mig själv, jag som har så fantastiskt kloka värderingar och jag som har så lätt för mig och är så snygg. Sen blir man ju tokig på sin egocentriskhet där också. Det är inte lätt att vara jag!


Det konstigaste av allt är att till följd av besvikelsen över att ingenting får lov att vara lagom så infinner sig en enorm lust att bara helt enkelt bara sova. Sova, sova, sova hela tiden, slippa tänka på människor som gör mig ledsen, på läxor som tynger mina axlar, på föräldrar som tjatar och tjatar. Sova är min passion här i livet, där får man minsann vara ifred och hänga av sig ansvarskedjorna för ett tag. Hur patetiskt det än må vara att hellre vilja sova än att leva så måste jag klargöra att för mycket av det goda förvandlar det till raka motsatsen. Länge leve livet.
Vad var det jag pratade om? Skit samma, dags för TV.
Tjao!


Wohoo!

Tja, jag försökte hitta på något spännande att delge er med men lyckades inte så jag tänkte att jag slänger in en text till en sjukt go låt här istället, vet föresten inte om det är tillåtet att publicera andras texter även om man undertecknar upphovsmännen? Skit samma här kommer den iallafall, en Hellacopterslåt "surprise" haha inte.



The Hellacopters - The Devil Stole The Beat From The Lord


Got you concerned by some unconcious mistake
A bit blacker magic for that soulselling sake
Kinda caught too cold - a wicked twist on your fate
You could call it crucifixion or subdue to create


Got you fooled by a mass demand
Bragging `bout fortunes you`re about to land
And your loudmouth got your conscious sore
But it feels so good when you scream for more


The devil stole the beat from the Lord
It`s time to set things straight
Bragging like a brat, that you got away
You`re goin` down and you have to pay


Got you counting numbers and talking in tounges
Got your name in blood suck the air from your lungs
And they have you playin` such devious games
Where no bets are even - the dealer`s always the same


Now your illusions they don`t seem so grand
What you call yours is just second hand
Never question what they want from you
Just get up and dance when they tell you to


The devil stole the beat from the Lord
It`s time to set things straight
Bragging like a brat, that you got away
You`re goin` down and you have to pay


It`s hard to smile
When you choke on your laughter
But the Lord works in mysterious ways
Without a hint or a clue


Got you fooled by a mass demand
Bragging `bout fortunes you`re about to land
And your loudmouth got your conscious sore
But it feels so good when you scream for more


The devil stole the beat from the Lord
Do you got what it takes
Keep braggin` like a brat
That you got away
Thought you`d last `til the end
But you don`t have the means, oh no you don't
The devil stole the beat from the Lord
And the melody sways
You`re goin` down and you have to pay
Do you got what it takes, yeah you have to pay


Jag accepterar det låga.

image141

Nej, jag ångrade mig. Jag har gjort en djupdykning rakt ner i träsket och där tänker jag stanna bland mina huggtandsfiskar som river sönder min kropp tills någon vänlig specialsjäl bestämmer sig för att jag fått nog. Nu vill jag inte längre göra det jag lovat mig själv, det som fick mig så stark förr. Det gick på en sekund, det svänger som borderline och jag orkar inte ens försöka hejda det längre. Den där berg&dalbanan som jag trodde jag hittat spakarna till lyckades överlista mig ännu en gång och motgiftet är för länge sedan förtärt till sista droppen. Nej, nu blir det inte lätt att hålla sig kvar. Jag tror jag stannar här nere och låter mina monsterfiskar använda mig då ingen annan tycks vilja göra det.

"Blickarna glev över mig som regnet nedför en fönsterruta."

Jag har så mycket att göra men på tok för lite ork. Den där matten som jag kunde hunnit med på lektionerna om jag bara skippat snacket och ignorerat tröttheten som omfamnade min hjärna med en slags tunn vit dimma. Jag hade mycket väl kunnat skaka bort dimman och stänga ute alla lockande diskussioner för att ägna mig åt det lektionen var ämnad för. En herrans massa ord och förkortningar i Multimedia och Svenska. Varför valde jag media? Och varför skjuter jag upp allt till sista sekunden? Den där dagboksuppsatsen från 2050 som vi skulle kommit så långt som till ett utkast med imorgon. Det började spåra ur halvvägs genom skrivningen och jag tappade suget. Martin vet ju tack vare vår tiominutersskrivning om min lilla svacka så han kanske har lite överseende med resultatet på denna uppsats. Fast det tror jag knappast? Ingen skulle väl ta något sådant på allvar. Vad jag vill få fram är att oavsett vilket tillstånd man är i så blir det inte bättre av att ha läxor och skolarbeten hängandes över sig. Om ca 1 timma ska jag åka och dansa iallafall, då kanske jag lyckas röja undan klumpen i magen som sänder ut smärtsignaler varje gång matteläxa och uppsatsskrivning dyker upp i mitt huvud. Men när jag väl sitter där på tåget hem igen vet jag ju vad som väntar. Jag vill bara sova.

Fan, jag har fått nog av folk som klagar, inte minst jag själv som är en hejare på gnäll och missnöje. Så höj glaset för glädje och tacksamhet, för gemenskap och välgörenhet. I helgen spelar tydligen Håkan Hellström i Göteborg(?). Det känns också lite som det där med en jävla massa ytlighet förklädd till genomskådande poesi. Jag vet inte, inte klagar jag så länge jag slipper.

Tjao.


She's my man!

Utan att på något vis vara korkad och prata emot mig själv så vill jag idag publicera en lista på 5 (kända) män jag har en smärre fäbless för.


5e plats: Daniel Radcliffe. Denna mannen är så grymt snygg och att han spelar rollen som Harry Potter är INTE ett minus.
 

4e plats: Kapten Haddock. Vet inte varför men han är skön och sur.


3e plats: Petter Rosendahl. Han sjunger och spelar i Dolk så såklart kan jag inte glömma honom. Hans röst gör 75% av hela bandets charm.


2a plats: Timbuktu. Hans texter är helt otroliga samtidigt som han kombinerar sång och rap till ett närmast himmelskt resultat.


Och till sist går 1a platsen till: Nicke Andersson (inte helt oväntat kanske?). Den här mannens röst har liksom nästlat sig in i min kropp och den väger upp hans (ursäkta) horribla utseende. Om jag någon gång är riktigt kär så lovar jag att det är i den här mannen (åtminstone hans musik).
image140

Äntligen, äntligen, äntligen, äntligen...

Recept på...
...ja ni får se.


3 st starka afrikanska kvinnor.
10 000 ton smärta.
5 kg tålamod.
3,5 dl afrikansk pop (gärna på högsta volym).
2 msk cocoswax.
1 st trevlig stolsgranne (gärna en som är bäst på att peppa när man vill spy av smärta).
ca 10 st veckotidningar från 2005 samt 1 st .SE med Sudoku.
1 st Chicken Gourmet från McDonald's (gärna hämtad av min kära storasyster).
3 knippen löshår.

Grädda på Safari i ca 6 timmar och Voliá!

Visserligen är jag lite kär i Nicke.

image133Det hade varit roligt om man hade haft någon att vara kär i, för då hade man kunnat slänga ihop en vacker liten kärleksramsa till sin utvalde och måla röda och rosa hjärtan som man sedan jämför med varandra och nålar upp i hela flickrummet. Men ack nej, jag gör inte sånt, dels för att jag helt enkelt inte vill och dels för att jag inte tror jag kan längre. "Patrask!", tänker ni, "Klart som fan du kan vara kär, du spelar bara cool". Tja, det kanske jag gör men en sak vill jag lova, det fungerar iallafall, när jag tänker efter så har jag inte kärleksbloggat på evigheter. Jag är väl medveten om att skvaller om just kärlek är högt uppmärksammat i tjejvärlden men tyvärr my ladies, här hittar ni inget snusk. Och hör ni mig klaga? Nej, jag kom just till insikt med hur fruktansvärt mitt hår skär sig till rosa och rött. Jag borde måla stridsvagnar i mossgrönt istället och drömma om ett liv i armén där alla coolingar hör hemma, där tror jag även det kommer fram vilka som bara utger sig för att vara något de inte är. Okej, nu tappade jag tråden, vart var jag? Jo just det, kärlek... alltså, jag skiter nog faktiskt i vilket.
Tjao!


(Inte för att jag gillar att kriga, det är farligt och omoraliskt.)

I saw you in a dream I had last night

Hallå där, egentligen bloggar jag av princip inte mer än en gång om dagen men nu har jag lite jag vill säga. Jag har efter två år kommit på det perfekta namnet på min katt; kort och gott "Cissi", det är enkelt att komma ihåg också eftersom jag heter likadant. Och så vill jag säga att Red light med The Hellacopters är en så in i helvete bra låt, hör den, be mig om den om du inte får tag i den.
godnatt

(märkte nu att det faktiskt är en ny dag nu så jag slipper skämmas)

Ah just det, en sak till bara innan jag ska lämna medvetandet. Jag avundas människor som lyckas vara ytliga hela tiden, jämt och ständigt. Trots att det såklart inte är så så verkar allt iallafall helt problemfritt. Samtidigt som jag söker förståelse genom knasigt skumprat i bloggen kan de där lyckligt lottade bara sitta där och le med den nyinköpta tröjan i handen medan sorgen bara river sönder dem inuti. Ingen behöver känna sig lidande för deras skull eftersom de aldrig öppet visar det där som man behöver andras hjälp till, eller har jag fått allt om bakfoten?
Jag är inte ledsen nu ifall någon trodde det, jag bara funderar. Som sagt godnatt!

"Jag är odödlig!"

Nu när jag sovit i ca två timmar är det på sin plats med ett litet inlägg. Gårdagen som INTE tillbringades på Kullaberg var jävligt trevlig iallafall. Det var Hanis och jag som var för fattiga för glamouröst minglande i Överlida så vi tänkte att vi ägnar oss lite åt ölspelet och singstar i Kinna istället, närmare bestämt hos Daniel. Tjohej, det var skitbra trots att jag fick sova på golvet och att min mobil dog.
Ikväll ska jag till sköna Göteborg på FAMILJEMIDDAG hos min syster och hennes man.
Och nu ska jag duscha, tjao!

(Föresten, hoppas alla mina kvinnor hade det skoningslöst roligt på kullaberg!)

RSS 2.0