Tack min generösa broder

Det är stärkande att ha så mycket roligt att se fram emot, dessutom verkar kreativiteten brakat loss utav bara helvete nu med.
Jag är lycklig.


Det är fult att ljuga

Mitt internet har ballat ur totalt så jag får leva som man gjorde förr i tiden nu ett tag.
Helgen var en av de roligaste jag varit med om på länge. Fotskäl, Kinna och Örby blev det och alla jag träffade var kalasbra. Hanna är nog världens bästa helgsällskap tror jag, trots att hon försvinner spårlöst och tvingar mig att fly från Daniels goa säng.
Undrar bara vad jag ska göra åt mitt dejterbjudande, det får ge sig det också.
Kapteten åkte ut och jag ville ha mer, jag lägger ner idol. Sen så var det nog inget mer, hejdå.

Jag är bäst!

Äntligen fylleblogga.
Jaha, Daniel (en jag tycker väldigt mycket om) och Hanna spelar guiathero så vad gör man? Jo, man intar Daniels dator och bloggar på den kvarvarande fyllan. Jag måste nog säga att kvällens höjdpunkt var Mikaels, Daniels och mitt besök på PG's, fyfan vad roliga ni är "jaha, mhm, nähä, of course".
Jag tror jag skulle behöva sova lite men det går nog inte, det brukar inte gå.


hejdå, jag hatarläppglans

Från 0 till 100 på ett axelryck

Det här få gå fort.
Jag hatar när bra musik förknippas med jobbiga saker.

Sen finns det inget mer ointressant än människor som pratar om sig själva hela tiden och verkar tycka verkligheten är totalt meningslös så fort den inte handlar om dem och deras prestationer. Hallå, vad hände med den personliga integriteten och spänningen i det osagda?

Men du gör mig väldigt glad!


California dreamin

I fredags fick jag ståpäls, jag har inte fastnat så för ett tv-program av den här sorten sedan Floorfillers sista säsong. Att jag överhuvud taget besvärar mig med att glo på Idol 2007 är ju faktiskt tack vare Daniel som hade kunnat vara mannen i mitt liv om världen sett annorlunda ut.
Ja, jag ska sluta med Youtube men kolla bara på det här! (Och ja, jag vill vara naiv och tro att allt är som på tv!)

I lördags fick jag ingen ståpäls, bara en översköljande besvikelse när Sverige förlorade mot Spanien (min magkänsla hade redan förutspått förlust men ändå). Som tur var hade jag sällskap av mina pumor, jag fick mig veckans garv och sådär. Ni är helt sjukt bra att ha faktiskt.

Jag har haft ett antal konstiga drömmar det senaste där jag antingen är på väg till eller redan befinner mig i skolan. Helt plötsligt upptäcker jag att jag kammat ut mina dreads och att de ligger kvar hemma. Folk börjar fråga mig varför jag tog bort dem men jag har inget annat svar än att jag ska få tillbaka dem så fort jag kommer hem. Plötsligt blir jag jättestressad över att jag vill hem och få tillbaka mina korvar, inatt började jag tillochmed gråta i sömnen för jag saknade dem så. Vad i hela fridens namn kan detta betyda undrar jag? Jag får nog mejla någon.

Tjao.


The devil stole the beat from the lord!



Jag kommer aldrig, ALDRIG släppa de här männen!

En roadtrip i mitt inre.

image173
Jag tog en annan väg i verkligheten, för att se om den ledde till något bra. Ifall jag skulle finna skatten som ligger gömd vid slutet av regnbågen om jag bara vågade ta steget. Nej, den låg inte där, hur långt jag än sökte fann jag inget som tilltalade mig. Kanske eftersom mina skygglappar hindrade mig från att se alla eventualiteter och möjligheter på vägen. Jag blev besviken och vände om, men det var svårare än jag hade kunnat föreställa mig, för tanken på skatten höll mig i ett fast grepp och min kropp ville inte gå vidare hur mycket jag än tjatade och gnällde. Tänk ändå hur stolt jag kunnat vara med trofén i min hand och tänk vad alla hade sett upp till mig. Ingen hade någonsin förväntat sig att jag skulle klara av något sådant. Jag skulle inte längre vara den där nördiga kvinnan med trasiga skor som kladdar meningslösa betydelser i sina handflator men tvättar bort dem lika fort för hon inte vågar visa dem för någon. Nej jag skulle bli den ansenliga kvinnan som inger den respekt hon förtjänar.
När jag sedan kom på att jag nog skulle vittras sönder mot den kalla ytan lydde min kropp och fick mig tillbaka på huvudleden. Fast inte riktigt. Nu står jag i diket och beskådar en dragkamp mellan viljan och lusten.
Jag älskar hemlisar.

Min utförliga hjärnhalva talar ut.

Det händer ibland att jag bara vill sucka och konstatera att musik är ytterst överskattat. Men så helt plötsligt poppar det bara upp en sån där skapelse som blåser nytt liv i teorin om att musiken är livets största gåva. Jag är till exempel helt säker på att Nick Royale är ett litet mirakel i sig, det är därför som jag sitter så i klistret. Idag laddade jag även hem The Killers nya skiva Sawdust, och än så länge känns allt helt brilljant måste jag säga. Jag har börjat bli mer och mer övertygad om att indierock är helt och hållet min genre men äh jag kan inget om sånt egentligen, musik som musik, det här är bra skit iallafall.

Skit leder mig osökt att tänka på incidenten på kaskad igår då någon, vad jag har hört, bajsade i bassängen. Det här visste dessvärre inte jag om när jag var där imorse och plaskade med skolan, höhö so delicious. Vet inte om det var samma bassäng men tanken är ju ändå lite småsnuskig. Fast å andra sidan, det man inte vet har man inte ont av heter det ju.
Imorgon är det  åter igen dags för Cazandra och mig att kliva i talarskorna eftersom det är öppet hus på skolan. Det känns nästan som om vi blivit anställda av våra lärare att bedriva all denna marknadsföring av medieprogrammet, emellertid klagar inte jag eftersom jag gärna hjälper alla små vilsna nior in på mediernas osäkra stigar, mohaha.

För att knyta samman säcken får jag väl göra en sir x och tipsa om en go låt.
The Killers - Leave The Bourbon On the Shelf


Du är för fin!

Höhö, jag tänkte köra hårt innan men jag gav fan i det.
Jag vill citera Magnus Uggla idag hur roligt det nu kan vara. Det han säger är iallafall Sluta upp med att kasta pärlor åt svin. Jag vet inte riktigt om jag har något svin att sluta kasta pärlor åt men det är en bra fras iallafall som jag vet att även min pappa gillar. 
Om en stund är det Boston Tea Party och det får förgylla min kväll, ska skänka en tanke till Kalle också, my one and only för er som inte visste det.
tjao


Ljuva 90-tal

Helgjävel vill jag skrika. Men så kommer jag på att den faktiskt varit ganska lyckad. Visserligen dödade fredagsölen allt mitt omdöme och jag somnade med huvudet åt fel håll men jag vet att jag fnissade hela vägen in i slutet. Lördagen blev en nykter uppföljare men jag var för trött och glad för att bry mig så det finns egentligen inget att klaga på där heller. Det var nog min kära syster som satte igång en annan tankeverksamhet hos mig när hon föreslog att vi skulle titta på gamla hackiga vhs-band med filmer från när vi var små. Jag hade fram tills nu inte tänkt så mycket på att det fanns ett 90-tal som jag faktiskt en gång befann mig i. Det kändes konstigt att se allt om jag ska vara ärlig, trots att jag sett det så många gånger förr. Jag saknar det verkligen.
Hur som helst så finns det många anledningar för mig att gå och sova nu, den största är nog att jag faktiskt är väldigt trött.
godnatt


at the crimson ballroom

image170
Vi får sitta på mentalsjukhus och stirra in i väggen för att vi tror att svaret ska stå skrivet i tapeterna.
Det är så det går när man spekulerar i tomheter och ställer frågor vars svar inte går att finna på google. Jag gör inte sånt längre. Det är därför jag är som Smala Sussie, glad och dum. Vi tänker inte försöka vara perfekta för varandra för det är olikheter som trasslar in oss och gör att vi håller ihop, det vet du ju. Jag vill inte längre att någon ska injicera mig med tillit. Ge mig bara armarna och leendet.

Jag tänker inte se på när det smäller, bara så du vet.


Jag sa ju att det skulle gå över...

Vi höll vår deadline och lyckades leverera ett resultat som kanske till och med var lite bättre än någon först vågat hoppas på. Min uppfattning om Håkan ändrades en smula idag också trots att han är på tok för "rolig" för sitt eget bästa. Men när vi hindrat honom från att köpa fula skor på mejeriet och fått honom att bjuda på glass var vi nöjda och glada. Det är ju inte varje dag man shoppar i Hyssna med sin lärare.

Jag känner för att hissa och dissa idag.
Först vill jag dissa medveten utfrysning utan orsak, speciellt den uppenbara och omogna sorten.
Och sen vill jag hissa sånna som ordnar tillställningar på fredagar, trodde nästan jag skulle förgås av tristess men vi får hoppas att det här håller i sig.

Nu har jag redan lyckats skjuta upp det jag borde gjort så det är dags att jag tar tag i det nu.
Hejdå


Lugn, det kommer att gå över snart.

Det är något speciellt med kvällen, när man ska gå och lägga sig känner man sig extra smart. Igår fick jag släcka lampan för sista gången ungefär fem gånger för jag kom på så mycket bra skit jag ville delge er men fan det var inte så bra som jag först trodde. Det var något med att jag inte vill vara med längre och mest frågor kring saker jag bara tänker på när jag är ensam. Jag vill bara vara så jävla tacksam men det är svårt när man ständigt påminns om det man inte har. Varför saknar jag min syster som en idiot hela tiden till exempel när jag ändå bara tycker att hon är jobbig jämt. Och allt det som känns som sparkar i magen orkar jag nog inte med längre. Ibland hjälper inte ett skit och då vill jag bara lyssna på rock och döda smärtan med betydligt mer obetydligheter än jag får plats med i mitt stenhjärta. Skit samma om jag havererar på vägen. Solen går ju ändå alltid upp igen.

Boston tea party.

image169
Hela konceptet Boston Tea Party är en helt och hållet genialisk idé, eftersom jag inte är så insatt i tv-världen vet jag inte om något liknande förkommit tidigare men det har säkert gjorts något sånt här i USA för där gör man ju allt. Hur som helst så är jag precis som Kalle helt såld på serien och älskar blandningen av onödig fakta och humor, nördig som jag är så värdesätter jag varenda liten bit kunskap jag kan få in i mitt trånga huvud. Undrar om man kan mäta en hjärnas kapacitet i gig, höhö jag får nog mejla någon. Jag tänker inte gå in på något specifikt ämne som tagits upp i Boston Tea Party utan jag hänvisar till Youtube eller något annat ställe om man känner för att ta del av detta underbara påhitt.

Imorgon är det deadline på vårt projektarbete som Cazandra, Mikael och jag fick äran att göra dubbelt så fort som alla andra, heja oss.


Mycket bra händer nästa vecka...

Jag är glad.

Trots mitt hår som planerar en räddningsaktion från dreadsen, det ser förjävligt ut faktiskt. Jag är glad trots att jag hela tiden känner mig ambivalent och snurrig i huvudet, trots att jag inte vill berätta för hela världen mina åsikter och samtidigt kräva bekräftelse. Jag lyssnar mycket hellre till vad du har att säga.

Imorgon är det projektvecka så för att lyckas vara snäll mot de små piercade ettorna måste jag få min sömn.Tjao!

Jag blir väldigt glad av Red hot chili peppers intron också.


Elliott Smith - Twilight


Den här låten tycker jag väldigt mycket om!

It's too high

image168
Ge mig en fullversion av det här.
Från och med nu är det jag ♥ Glocalnet

RSS 2.0