Jag gör en Hanna.

Plans for the weekend!
Fredag: Tacos hos Hanna och senare chill hos Dillen.
Lördag: Besök hos Catta och Per i Göteborg.
Söndag: Förhoppningsvis har jag stannat i Göteborg och tar en tidspenderardag med min syster.


Var med mig på riktigt!

Jaha, träskmonstren verkar finnas lite överallt. Är det inte vemod så är det höstdepression eller prestationsångest. Upp och ner som en berg&dalbana går det och är man på väg åt ett håll är det en smärre omöjlighet att hejda tåget. Överallt dyker ordspråket "att äta kakan eller ha den kvar" upp i dolda meddelanden och kryptiska mönster. Samtidigt som jag känner att jag inte ens vill så får känslan av att inte kanske inte ens kunna få, mig att sukta ännu mer efter det jag kanske inte ens vill ha. Låter detta krångligt? Välkommen till min värld där allt är ett stort virrvarr av måsten, viljor och velighet. Som så många gånger förr frågar jag mig själv "vad väntar jag på?" och alltid är svaret "idiot, du väntar inte på något, du missar tiden som är nu". Vad är det jag borde njuta över? Att jag har fantastiska vänner och bor på ett tryggt och lugnt ställe med en bra familj? Jovisst, det gör jag också. Fan, jag får lust att skita i allt. Hoppa av skolan, resa långt bort och leva för dagen. I en viss tid kommer det nog kännas befriande men så småningom kommer jag sakna hemma, sakna alla som står mig nära och allt jag älskar att göra. Hur som helst så förväntar jag mig ingen sympati från något håll, det är ju trots allt bara mina äckliga små tankar som jag valt att förpesta er tillvaro med genom att publicera dem i en asnördig blogg på internet. Ni kan ju alltid se förbi det här och tänka på mitt fula skratt och röda hår istället. Det kanske ger lite hopp.

Kanske är känslan jag har bara hunger, jag ska äta nu. Tjao!

House!

image132Idag tar jag på mig titeln "tipsarn". Jag vill nämligen höja rösten lite för dansstilen House Dance. Jag testade detta idag och blev mäkta imponerad för inte nog med att det var asroligt och jättehäftigt, man blev verkligen jättesvettig också. Jag som typ inte rört en fena på hela sommarlovet fick mig en rejäl utmaning på passet som idag leddes av min superduktiga släkting Ronja. Jag vill alltså tipsa alla som har möjlighet att testa dansstilen House, GÖR DET!

Lite allmänt skulle jag vilja påstå att jag för tillfället känner mig en smula harmonisk, jag vet inte om det är dansen som gett mig lite mer självkänsla eller om jag helt enkelt äntligen mognat från allt det där som sätter käppar i hjulet för vilken fridsökande människa som helst. Det här med självkänsla leder mig osökt in på min kära vän Hanna Hugossons blogg (åter igen "tipsarn"). Spana in hennes blogg för den är i klass med mästarna.

Dagens låt: Arctic Monkeys - Flourescent Adolescent!

Monkey Boogie!

"Humble, mumble, stumble don't think so
that is not the way to go
connect, collect, correct, what did you expect?
did you think that he seriously cares for you?
do the monkey boogie, orangu-tango, baboon!"


Ni som läste mitt WWF-inlägg förstod säkert att det inte skulle hålla i längden så ja, jag raderade. Jag har inte så mycket att berätta förutom att jag är gladast ever nu när jag tagit upp dansen och märkt att jag fortfarande har en smärre fäbless för det. Dessutom är jag bara ett telefonsamtal från mina goa dreads, wohoo!

Såhär kass är jag på att blogga idag, haha hejdå!

(Psst, lägg märke till den roliga kockan jag hittade!)
<---


Put on your dancing shoes!

Underskatta aldrig värdet av lite motion!image127
Om jag bara hade vetat de medicinska förklaringarna till varför humöret går upp när man rör på sig så hade jag kunnat briljera och verka lite viktig här nu. Så är inte fallet, emellertid har jag märkt att man BLIR piggare och gladare av en liten joggingtur. Jag har dessutom beslutat mig för att ta upp dansen igen. Ska redan på måndag åka till Skene och prova en Street Dance grupp med Nicole. Jag tänker även fösöka mig på Balett och Locking. Baletten mest för balansen och själva grundarbetet. Hoppas jag kan hålla igång nu också för det är ju så obeskrivligt roligt egentligen. Då jag tidigare dansat fem år känner jag att det här är den enda sport jag inte är helt lost i. Jag förväntar mig inte direkt "floorfiller nästa", utan snarare ett roligt sätt att motionera på. Kanske lyckas jag skapa lite emotionell energi också, eftersom jag idag konstaterat att man faktiskt BLIR glad av att röra på sig.

En död hjärnas symfoni.

"I'm twentytwo, don't know what I'm suppose to do"
Precis så känns det, vad fan ska det bli av mig?
Hela dagen idag har jag varvats av lyckorusningar och panikångest. Dagen började ganska hyffsat med en skön mattelärare som inte kunde svenska och tyckte det var viktigt att lektionerna skulle vara roliga. Det var någon gång under svenskan som verkligeheten hann ikapp mig, kanske var det när Martin bad oss att skriva precis vad vi tänkte på. När jag satt där och försökte greppa tag i tankarna gick det upp för mig att jag inte hade något viktigt i min lilla geleaktiga hjärna. Frågor som "Varför går jag medieprogrammet när jag borde gå samhäll och bli något?" och "Tycker jag ens det är så roligt att skriva så jag vill viga hela mitt liv åt det?" poppade upp i huvudet och fick ner mitt humör till en nivå som kan liknas vid depression. Nej, så farligt var det kanske inte men efter det kändes hela dagen lite förstörd. Det hela blev inte bättre heller för att datasalen var fylld av giftluft som trängde sig in och gjorde min deprimerade hjärna yr och dunkande. Jag kunde direkt konstatera att fredagarna framöver kommer leda till min för tidiga död. Efter en timme text och ytterligare två timmar Multimedia i giftluften ville jag bara hem. Då jag precis missat bussen fick jag vänta en halvtimme på nästa och såklart fungerade inte min mp3 så jag fick sitta och lyssna på några män som pratade om något jag inte ens vågar försöka komma ihåg.
Jag hade lovat mig själv att sova en stund direkt när jag kom hem men kunde ju bara inte motstå denna förädiska apparat. Fan ta den.

Nu skiter jag i det här. Att vara nördig är inte så lattjo som man kan tro. Jag borde lägga ner det här men jag vågar inte, risken är att jag ångrar mig igen. Skit samma, hejdå.

Red Light!

image123Jag är glad, jag har laddat ner Hellacopters complete discografi, den ska tydligen innehålla ALLT de nånsin gjort, alla skivor, singlar, demos och vinyl. Ja, jag vet att man inte får ladda ner musik från internet, men om man, som jag, är en fattiglapp med en minimal inkomst där varenda öre ska sparas till annat så har man inte så mycket att välja mellan. Jag lovar att när jag blir vuxen och har skaffat mig ett anständigt och välbetalt arbete så ska jag köpa varenda skiva jag någonsin laddat ner. Antagligen kommer skivindustrin redan vara körd i botten vid det laget och jag kommer gräma mig till döds att jag varit med och sabbat hela skiten. Då kommer det vara för sent att ångra sig och där sitter man med en dator fullproppad med snodd musik man inte förtjänar och kanske inte ens bryr sig om längre samtidigt som de band man verkligen tyckte om inte längre har pengar så det räcker till att fortsätta. Nej, men vem betalar för något som man kan få gratis? Dags att bromsa in och släppa det här. Jag tror jag tar och blundar och hoppas på att det jag inte ser inte heller finns.


"Public service radio station serve my son a song."

Det är onekligen en medieinfluerad mening.

Idag skrev jag och mina kära klasskamrater början på ytterligare ett kapitel i historieboken . Vi började nämligen MP2, inte särsklit märkvärdigt om jag ska vara ärlig. Vi samlades i Assbergssalen för att välkomnas tillbaka och för lite (enligt rektorerna) viktig, allmän information. Efter det följde vi efter TT (Therese och Thomas) till en sal där det skulle pladdras och informeras ännu lite mer. Massa papper fick vi, bland annat nya scheman. Till min stora förtjusning blev mitt sådant mycket behagligt, jag menar kolla bara in tisdag och onsdag. Nog för att det kändes mycket bättre än jag trott att börja igen så måste jag ändå påstå att jag gärna hoppat tillbaka i tiden och upplevt sommarlovet igen. Jag vet inte ens varför, jag brukar alltid tycka det är så mysigt att börja ett nytt skolår med nya lektioner och nya "adventures". Är det kanske vemodsträsket som gör sig påminnt? Eller är det den surmulna himlen som färgar av sig på humöret och ger mig så syndiga tankar? Hur det än må vara så tycker jag det är trevligt att träffa alla sköna människor och höra allt skvaller.

Här följer en lista på saker jag måste göra det här året och en med saker jag ska försöka undvika:

Att göra:
»Hålla mina betyg i de kurser som fortsätter från förra terminen (om inte höja mig).
»Kämpa för höga betyg i de nya kurserna.
»Vara god mot mina medmänniskor.
»Spara pengar.
»Försöka skaffa mig en bra relation till mina nya lärare.
»Få en bra APU-plats.

Att undvika:
»Sabba något skolarbete pga brist på ork.
»Bli förälskad.
»Trampa folk på tårna.
»Kullaberg.
»Missa något avsnitt av Kyle XY.

Sistnämna håller jag på att göra nu.
CUT!

Summer of 07

image121En kvart kvar av det här sommarlovet. Kanske borde försöka sammanfatta lite? Trots regnet som krävde ett avbrott hahai hela härligheten i juli månad känns den här sommaren ganska lyckad. Mycket musik och hyffsat mycket fest. Det hade varit fint om jag fått träffa mina kära kompanjoner Hanna och Cazandra lite mer men så blev det tyvärr inte, alla hade vi fullt upp på varsitt hål. Dock har Klicken varit ett tappert sällskap när hon väl blev ledig. Några andra som också haft tid för mig mellan arbetstiderna är Ida, Carro, Alida, Hanna, Martina och Jojjo. Näe, det har inte blivit så mycket tillfälle att sola och bada så blek och utan några större baderfarenheter att skryta med får man vandra in i hösten 07.

Tack ändå och på återseende nästa år. ska jag ha skaffat mig sommarjobb och trettiotusen festivalpass.

godnatt freden

Ta detta med en nypa salt, ja!

Nej jag orkar tamejtusan inte ens försöka sätta fart på min trötta hjärna och egentligen är det ingen som tvingat mig heller. Eh alltså.. Varför inte trycka in en liten låttext här nu då när jag ändå inte vill framföra några egna åsikter. Fan vad underlättande att låta andra förklara precis det man vill ha sagt. Så skönt va.
JO! En sak måste jag bara klaga lite på; Plåster! Fyfan vad jag hatar plåser, nästan ännu mer än jag hatar små skavsår som gör att man måste använda dessa klibbiga, förädiska ting.
Tack för mig och härmed lämnar jag över ordet till älskade Nicke:

The Hellacopters - Murder on my mind.

Try to convince yourself that you're doing me a favor
When not too deep inside you that it ain't so
So you compete with the arts
And your act is climbing up the charts
You can pick up a piece of the latest release with ease
So easy


You pass out credits and pretend to run the show
I'd like to think you know - i got murder on my mind


You and your kind are growing fat on others labour
You steal candy from kids and pat them on their backs
Got what the public demands
And the blood of elvis on your hands
You sell it by the drop and every junkie wanna cop some flavor


Got a remastered revolution out with bonus tracks
Guess you stabbed a few backs - i got murder on my mind


That simple thing was meant to help and to heal
Somehow recently it lost it's appeal
You got it butchered and sold it by the cut
But hey at least you sold a lot


First you killed the heartbeat
And then you killed the soul
You killed rock & roll
I got murder on my mind


Kanske borde se över vad jag har med mig i bagaget.

Ett tidigt inlägg som borde innehålla förstorade förklaringar och glädjeyra över den lyckade gårdagen. Men jag tänker inte berätta vad som hände för jag minns inte jättemycket. Men Klickens för-förfest var en riktig höjdare. Så tack alla ni som jag tycker om så mycket och förlåt alla ni som jag råkar ogilla. Jag är ju bara dum i huvudet rakt igenom och ta mig inte så seriöst för det gör inte jag. Hallå vad sitter jag och skriver?
Två dagar kvar av sommarlovet, vad hände?
hejdå

image118

Kalashelg och kissregn!

O Yuhuu.

Jag har inte ätit frukost än så ha överseende med att det här kommer bli hafsigt.

Igår bjöds det på kräftskiva hos allas vår Hanna Skoglund. Dessvärre var det bara Hanna, Louise och jag som åt kräftor. Mycket mat åt oss och mätta blev vi. Ida och jag försökte febrilt att få i Klicken en liten bit kräfta men hon totalvägrade. Till slut gav vi upp och döpte om henne från bara "Snorklicken" till "Fega Snorklicken". Efter maten åt vi glass med banan. Personligen tycker jag att Hanna lyckades med förträfflighet att hålla kalas, det enda som egentligen saknades var nubben, haha. Nej skämt åsido. Efter ett gapigt och känsloladdat mobilsamtal från Hanna Hugosson beslutade Klicken och jag oss för att dra till Kinna för att hälsa på våra kompanjoner som var på party hos Daniel. Väl framme blev vi väl mottagna och ytterligare några tårar fäldes. Cazandra berättade att hon hade fått ryggskott, stackarn. Och Hanis gav mig en pinsam upplysning om en man. Jag fick en guidad tur runt om i Daniels nya fräscha lägenhet och ett och annat avslöjande tittade fram.
Väl tillbaka till Hannas hus på Håkansgatan igen slog vi oss ner i soffan och tog adjö av Ida, Carro, Martina, Alida och Louise. Tanken var att jag skulle vänta hos Hanna till Klickens buss kom men efter att ha pratat med min kära syster som låg ensam hemma och inte kunde sova beslutade jag mig för att åka hem och sällskapa henne.

Den här dagen började ganska perfekt om jag ska vara ärlig. Vaknade av mig själv  och kände mig redo att möta dagen. Efter en halvtimme kom Per hit med tårta som han frikostigt bjöd på. Då det bara var jag hemma så fick jag självklart en mycket generös bit. Tack för det!
Ikväll står det partaj i Ubbhult på schemat, vet inte om jag är så laddad för det just nu men det kommer väl.

Nu tänkte jag iaf trycka i mig en liten frukost och sen frossa i tårta.
Det här inlägget blev ytligt och tråkigt, synd.

hejdå


Att falla för grupptryck...

Idag när jag vaknade kände jag mig inte ett piss bloggsugen, jag blev glad och kände mig duktig. Tyvärr hittade jag den här roliga listan inne på Hannas blogg så självklart vart jag tvungen att knycka den och nörda mig lite fast jag inte borde. Men ja, håll till godo!



Antal...

Personer du kysst:
Inte för att det är jättemånga men jag håller faktiskt inte räkningen.
Syskon: Två stora böder och en stor syster.
Piercings: Inga, har dock velat ta i septum ett bra tag (lär aldrig hända).
Tatueringar: Inga men om ett år fyller jag 18 så då...

Framtiden...

Namn på barn: Axel och Lydia.
Vad vill du bli när du blir gammal? Pensionär?
Drömjobbet: Rocklegend eller liknande.

Har du någonsin...

Föreställt dig ditt ragg naken? Haha ja.
Gråtit i skolan? Ja.
Velat bli modell? Ja, sorry.
Gjort något dumt som du skrattar åt i dag? Kan inte komma på något nu men om jag funderar en stund så.
Retats? Ja, fast inte så alvarligt.
Blivit kallad hora? Nej.
Ljugit om din ålder? Ja.
Bråkat utan anledning? Haha, sånt händer.

This or that...

Cider eller öl? Cider.
Kärlek eller sex? Ingetdera och båda.
Kött/veg? Kött, fast veg. mat är också gott.
Tv/film? Herregud, båda två!
Blind/döv? Blind.

Vem var den senaste personen...

Du nuddade? Catta.
Du pratade med? Anders.
Du smsade med? Tina.
Du kramade? Mamma.
Du skällde på? Catta.

Senast du...

Skrattade?
Igår kväll.
Grät? Hmm, ganska längesen tror jag.
Kollade på film? Förra veckan tror jag.
Drog ett skämt? I går.
Sjöng en sång? För typ en minut sedan.

Just nu...

Lyssnar du på musik nu?
Ja.
Om ja, vad? Foo Fighters.
Vad har du på dig? T-shirt och trosor.
Vad är det på din musmatta? Svart.

Har du under den senaste månaden...

Druckit alkohol?
Ja.
Rökt? Nej.
Shoppat? Ja.
Skejtat? Nej.
Bakat? Ja.
Motionerat? Ja.
Haft sex? Nej.

Om att prioritera när tiden inte räcker till....

När saker och ting i ditt liv nästan har blivit för mycket för dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:
 
En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonnäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken var full.
Studenterna samtyckte till att den var det.


Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full.
De höll med om att den var det.


Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full.
Återigen svarade studenterna med ett enhälligt 'ja'.


Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen.
Studenterna skrattade.


Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv. Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv.
Småstenarna representerar andra saker som betyder något, som hem, jobb och bil.
Sanden representerar allt annat - småsakerna.
 
Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.


Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet.


Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt.
Ta hand om 'golfbollarna' först - sakerna som verkligen betyder något.
Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.


En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar.

Professorn log och sade, jag är glad att du frågar. Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.


Betrakta denna berättelse och ta den till er.


You are nothing, I'm for real!

Fytusan vad jag har varit duktig idag!
Det är nästan tabu att hylla sig själv på det här viset men det ger jag blanka fan i. Jag helt enkelt avgudar mig själv ibland, det bör tilläggas att jag även skäms väldigt över att jag är så fruktansvärt töntig, jag fördömer, förkastar och spottar åt min ena hjärnhalva när den andra tar över.
Vad jag vill komma fram till är att jag idag känner mig riktigt lycklig, hata mig inte.

image117
 
Jag är inte naken, fast jag skulle lika gärna kunnat vara det.

w-w-w-waaay out west!

För det första så vill jag faktiskt påpeka att jag inte bloggat på sistone just för att jag inte hunnit, det är nog första gången under det här lovet jag inte hunnit med bloggen. Anledningen till att jag varit så busy är förmodligen Espevik med kvinnorna, Borås med samma kvinnor och Way Out West med Ida. Sistnämnda vill jag berätta mer om.

Helt sjukt svettiga och trötta landade vi i min kusins jättestökiga lägenhet på Västra Skansgatan 6D, Göteborg. Jag duschade och sen tog vi oss till Slottskogen där festivallivet väntade. Vi såg först Salem Al Fakir och Laleh. Efter en snabb tur tillbaka till lägenheten och tillbaka kedjade vi fast oss längst fram vi staketet en halvtimme innan The Hellacopters skulle starta. När deras enda sverigespening drog igång med Everything's on TV var stämningen på topp. Nöjd var jag trots att de inte spelade Pride! Jag tror till och med jag fick en liten nick av Nicke (vitsigt) när jag sträckte upp handen åt honom, jag inbillar mig säkert men vi kan ju låtsas som det eftersom jag nästan kissade på mig just i det ögonblicket. När spelingen stod var slut stod The Hives på tur men tyvärr mådde jag inte riktigt som jag skulle efter att ha gapat och hoppat och allt sånt, jag lämnade Ida ensam inne vid staketet tillsammans med två nyfunna godingar för att lägga mig på gräsmattan och flyga iväg till okända marker en stund, när jag kunde greppa medvetandet igen ångrade jag blint att jag inte stannat inne i publikhavet för det var omöligt att ta sig in igen och hitta Ida. Jag gav upp och ställde mig på säkert avstånd vid storbildstvn, märkte då att Pelle var lite småjobbig där på scenen. När Ida kom tillbaks var hon nöjd, svettig och nästan krossad inne bland folket. Vi blev positivt överaskade av Manu Chao och jag försökte få kontakt med Elias som jag lovat, det var lögn och jag gav upp. Men jag tyckte det var riktigt bra hur som helst. Sist ut för idag var The Pogues som för att citera Ida är "gamla och schletna". Trötta och lyckliga gick vi hemåt och somnade ganska snart.

Efter en halvbra natt käkade vi frukost och tog oss sedan in till stan, det var ju inte direkt första gången vi var i Göteborg city och kikade i affärer men ändå kändes det annorlunda. Vi drack milkshake i solen och störde oss på duvorna. Vid halv två-tiden begav vi oss tillbaka till området för att beskåda Florence Valentin på Idas beordran. De var trevliga och det svängde på bra men det var så varmt där inne i tältet så vi fick vackert slå oss ner i skuggan av ett stort träd. Det var mysigt. Sedan var det dags för Moneybrother, följt av Peter, Bjorn and John och Regina Spektor. Lite senare på kvällen stod vi inne i publikhavet för att gapa till The Ark, jag var asjobbig tyckte nog han som stod brevid mig fast han fnissade lite åt mig så han tog det nog inte så hårt. Den sista musiken som fyllde Slottskogen den här festivalhelgen var Kanye West, Ida och jag konstaterade att vi inte riktigt gillade musiken.

Tänkte passa på att tacka Idaslida för en mycket trevlig helg. Tack.






För fler bildbevis besök gärna http://dolkis.bilddagboken.se

"Nu är sommaren snart slut men The Ark kommer alltid tillbaka!" 
-Fuck you Ola Salo.


Mitt avklippta hår är endast bevis på nyvunnen styrka!

Okey, jag var bara tvungen att radera allt jag skrev innan för jag blev aldeles sjösjuk av att läsa det. Dock sparar jag bilderna från mitt barnkalas - 'cause I had a really good time!




Nu till det jag egentligen vill säga. Jag vill inte klaga på vädret, jag vill heller inte klaga på att inget blir som man tänkt sig eller att människor sviker och allt luktar kofis vissa dagar.
Nej, jag vill hylla sommaren som tyvärr snart är över och följs av höststress och regntårar. Jag vill utbringa en skål för mina underbara vänner som faktiskt är viktigare för mig än jag någonsin erkänt. Jag vill hurra för min familj som faktiskt, när den anstränger sig, är riktigt skön. Jag skulle emellertid vilja höja ett varningens finger åt mig själv, säga "ajabaja" och påminna mig om hur lätt det är att glömma av allt det där som man måste minnas för att orka hålla sig uppe ur vemods-träsket. Än är inte sommaren över, Way Out West står för dörren och den analkande skolstarten ska jag göra till den bästa någonsin genom positiva tankar och ambitiösa framtidsvisioner. Jag ska hålla mina betyg på topp och arbeta för en bättre värld, skit samma om jag inte får ut något av det. Nu, mina väldigt uppskattade läsare ska jag ge mig ut och älska världen, åka med mamma och bada och skrika i en beige dunkudde.

Auf wiedersehen!


Aggressiv, jag? Nää

Faan, vilken jävla kass start på dagen! Idag kommer inget bli bra! "Hej, mina vänner ni behöver inte komma hit för jag är jävligt pissed off just nu!"
Nej, förlåt, jag vill att ni ska komma... tror trots allt bara det är ni som kan få mig på bra humör igen.
Förnekelse är bästa försvar, men det är ju inte ens förnekelse längre, det bara är så ju!
Helvete! Jag skiter i hur jag är nu, jag är bara jag och ingen, allra minst du, ska få mig att känna att jag måste vara någon annan än den jag är för att duga. Fuck you!
(Nu fick jag en Déja vu)

Cazandra och Hanna - kom hem!
image83
Den här är väldigt söt och gör mig lite gladare!

Happy birthday to me.

Today is a good day.


Igår, fredag, hölls det kalas på Majbacken i Björketorp, Marks kommun. Anledningen till festligheterna var att Cecilia Magnusson, även känd som Björketorps stolthet, fyllde 17 år för första och enda gången i sitt liv. Klockan sju på kvällen började gästerna så smått droppa in och när de tre bjudna syskonen och deras respektive hade dykt upp inleddes kalaset med snacks, öl och whiskey på gräsmattan. Enligt en säker källa uppskattade födelsedagsbarnet detta väldigt mycket. Efter drygt en halvtimme tog familjen plats i uterummet där de serverades smörgåstårta från Ehrnholms. Cecilias mamma berättade i en omfattande intervju att hon var mycket orolig att maten inte skulle räcka då hon tyckte smörgåstårtan såg så väldigt liten ut. Emmellertid räckte den aldeles perfekt, alla fick äta sig mätta och belåtna uppgav hon senare. Efter maten serverades chokladmousse tillsammans med lite exotiska frukter.
- Ja, det var en aldeles utomordentlig efterrätt och frukterna kändes bara såå rätt i tiden. Konstaterade en mycket nöjd syster till födelsedagsbarnet efteråt.
Lite senare då vinet och de eviga suparna tagit ut sin rätt på gästerna och försatt deras hjärnor i svängning passades det på att skrattas åt skämt från det välbekanta HippHipp-gänget. Festobjektet var mycket nöjd över att hennes bemärkelsedag hade åstadkommit så mycket glädje hos sina anhöriga.
- Sup er fulla på min födelsedag vettja! ropade Cecilia mellan skrattsalvorna och familjen lydde blindt.
Enligt vår källa var Cecilia även mycket nöjd med presentutdelningen då det var precis lagom.
» Pengar i form av 600 kr av föräldrarna.
» Festivalpass till Way Out West av föräldrarna
» Synoymordbok för vidgning av Cecilias ordförråd av Catarina och Per.
» FM-sändare till Mp3-spelaren av de båda bröderna och Johanna.
» En Dolk-tröja som fortfarande befinner sig på posten av Mamman.

Idag har mina föräldrar lämnat mig ensam hemma med dammsugare och disktrasa för att resa till Allingsås. Inte gråter jag för det, jag städar mer än gärna när jag ska få så fint besök imorgon.

SOLEN SKINER OCH MINA VÄNNER HAR SLUTAT JOBBA!!!
Fan, vad jag älskar livet ibland.

Gimme friends who never decieve!

Nej, jag orkar helt enkelt inte med att skriva det jag precis tänkte. Jag blir matt bara av att tänka på det, och att sedan lyckas formulera det utan att väcka missförstånd blir liksom bara för mycket. Så, jag lämnar det att förbli osagt. Den här dagen har varit ganska händelselös, jag klippte halva gräsmattan sen orkade jag inte mer så jag slocknade i soffan istället. Jag får ta resten imorgon. Jag beställde en spiral och en plugg till örat innan också, vanliga svarta, jag gillar det simpla (oftast iallafall).


Vi fortsätter på citat-taktiken, för jag gillar det.
"Gimme truth gimme nice and polite
Gimme honest, patient and right
A brand new car and some hope
Get rid of all the dope"
/The Hellacopters - Bring it on home.

Att äntligen kunna ge uttryck för något?

Åh tusan också, jag skulle bloggat igår kväll när jag redan hade hjärnan uppvärmd (jag tycker själv jag var riktigt finurlig). Jag satt och diskuterade med Thomas om en del saker som jag har en känsla av att bara vi finner intressanta, lite om dagens knäppa värderingar och huruvida pressen står för en stor del av smutskastningen och den ökade egoismen. Jag yrkade på att det i grund och botten är läsarna som själva bestämmer vad som ska skrivas i tidningarna. Hur som helst, man kan väl säga att jag mest spydde ut tomma åsikter och kanske till och med fick honom att tröttna på mig. Tja, jag var nöjd iallafall. Jag lyckades till och med pressa in ett klagomål över Lars Winnerbäck, haha jag är ju fan knäpp.

På fredag fyller jag 17 år och det ska firas med smörgåstårta, exotiska frukter och mysigt sällskap i form av min familj + Per och Johanna. Heja födelsedagar! Dock har jag väldigt svårt för det där med presenter, på senare år har jag utvecklat en slags avsmak för allt som har med paket och gåvor att göra. Jag känner mig så otroigt dum när jag står där och tar emot massa saker som människor lagt pengar på just för att det råkar vara min födelsedag eller julafton. Jag menar varför ska jag få massa onödiga grejer bara för att traditionen säger så? Nej, hur konstlat och klyschigt det än låter så nöjer jag mig med att mina nära visar mig lite kärlek emellanåt. Vill jag ha grejer så ber jag om dem eller sparar så jag kan unna mig dem själv.

Ikväll ska jag dippa morätter och se på Casanova. Jag antar att du kanske hajade till lite vid "dippa morätter". Jodå, jag har börjat utforska den nyttiga världen och upptäckt ett flertal läckerheter som inte behöver vara särskilt komplicerade. Istället för chips på fredagskvällen kan man exempelvis testa japanska snacks som bara innehåller 6% fett och en hel del andra nyttigheter. Omygod, börjar jag bli en Nicole? Nä, hon är bara ekonomisk, haha. Jag gillar henne, vi är ena jävla nördar båda två <3


Vi avslutar med ett citat från en av dessa helt otroligt bra låtar som en människa lyckats skapa:
"Sanningen är numera ett minne blott
Varje sak vi lägger till så försvinner nåt
Ja, detta mina damer och herrar är vad vi är
Men jag hör gubbarna på TV säga dom vill ha fred"
/Timbuktu - Alla vill till himmelen men ingen vill dö!


Någon som vet när skolan börjar, eller?
hejdå

RSS 2.0