Redigbyxlördag
Blev lämnad ensam på förmiddagen så satt en timme i solen. Tyvärr kan man säga att jag köpte grisen i säcken när jag valde att bosätta mig i Kalmar, hade jag vetat att det skulle blåsa kallt konstant hela jäkla våren hade jag kanske valt att bo någon annanstans. Llite kan man kanske dock tycka att jag borde kunnat räkna ut att om man väljer en lägenhet 500 m från havet så blir det inte vindstilla direkt.
Jag struntade således i solen och gick in i köket där jag tillbringat de senaste två timmarna. Jag har bakat bröd och gjort morotssoppa. Så redig kan man vara bara sambon lämnar hemmet.
Ikväll blir det utflyttningsfest för våra två härliga tjejer på ståthållaregatan, det känns inte det minsta kul att bli av med dem här på söder. Ikväll får lov att bli sjukt bra så det åtminstone känns lite värt!
På bilden; Carlos igår på kvällspromenad. Ja, det blåste då också...
Tack för orden!
Fler än jag som är trött på hobbyterapeuten Blondinbellas jävla tjat om självförverkligande...
Läs här!
Om beslut och frisk luft
Jag har fattat ett beslut som jag fattat tiotusen gånger förut, ibland måste man kämpa till slutet.
Gick en promenad och blev efteråt sittandes i solstolen utanför porten, det är sådan underbar luft vid den här tiden på året. Detta är den absolut bästa perioden.
Väntar på min man. Lyssnar på tsool.
Drar mig för att gå in, jag vill vara ute! Sitter instängd på ett svettigt bibliotek hela dagarna så varje minut i friska luften är värdefull. Jag borde kanske lägga ner den här bloggen? Inse att fågeln inte flyger längre, att hunden är död...
Ska jag fatta det beslutet? Som jag fattat tiotusen gånger förut?
Det handlar alltid om att försöka...
Svaret är alltid du!
De goda sluter upp!
En dag jag kunnat vara utan
Detta kan vara den i särklass värsta dagen på 2000-talet. En dag fullspäckad med negativa besked, saboterad framtid och oändig frustration. Ska hoppträna ikväll och kommer väl säkerligen ramla av och bryta nacken, det vore LINDRIGT jämfört med resten av denna dagens incidenter.
Dekadansen breder ut sig över denna blogg
Jag är inte stjärna på det där med bloggande just nu känner jag. Men en kort uppdatering kan jag väl kosta på mig. Två av de finaste tjejerna jag känner anlände till Kalmar i fredags och helgen har varit inte bara så fantastiskt rolig utan även på något sätt så otroligt befriande. I lördags kväll fick vi sällskap av några andra sjukt fina vänner för lite prat, kladdkaka och gapskratt. Sedan gick de tre musketörerna ut för att göra Kalmar city osäker, och jävlar vad vi styrde på nyöppnade krogen the Sign.
I övrigt har min själsfrände och sambo skada knäet, stor risk finns för att det är främre korsbandet som gått av men inget ska huggas i sten innan svaret från magnetröntgen igår tillkännages. Samtidigt som det mer och mer känns som att jag som gammal rutinerad bloggare börjar bli på dekis har Calle tillsammans med två andra lagkompisar precis inlett sin karriär som bloggare på kalmar/oskarshamns lokaltidningshemsida -
läs här. De skriver bara om fotboll, så bloggen är ganska ointressant men väl värd en titt. Om småland har tur kanske jag får gästblogga, vem vet.
Ikväll väntar födelsedagsfirande på ståthållaregatan, kan bara bli fantastiskt.
Hej.
Bara vissa är värda besväret...
Ljuva nostalgi
EXAKT min åsikt!
Skrivet av min favorit -
här!
Om att skjuta sin egen diktator
Mitt liv spelas på repeat, har jag märkt. Ner och slå huvudet i marken för att sedan flyga upp mot stjärnorna lika snabbt. För er som hann läsa gårdagens inlägg under de timmar det var publicerat innan jag raderade det förstår nog vad jag menar. Jo, jag raderade faktiskt ett inlägg jag var riktigt nöjd med. Jag hade funnit perfekta metaforer för att beskriva mitt pissiga mående och lagom självföraktande adjektiv, men fan vad var det egentligen jag hade skrivit? Jag tog för hundrade gången tillbaka min värdighet och sa högt till mig själv "lägg av nu för i helvete". Ibland måste man helt enkelt skälla ut sig själv och skämmas lite för att kunna förlåta och gå vidare. Och faktiskt, det är ju ingen annan som hör mina gnälliga tankar så varför låtsas som att de ens finns? Jag satte klorna i min fina kille och tänkte att i mitt liv, där är det jag som är huvudpersonen.
Jag laddade min shotgun och sköt ihjäl den där irriterande osäkra diktatorn som huserat i mitt huvud. Jag ljuger om jag säger att det blev helt tyst men jag vill nog ändå påstå att jag faktiskt, för hundrade gången, är litegrann på väg mot min egen demokrati.
Starstruck
Igår anlände Frida och jag till Stockholm, vi hade bokat in ett möte med RFSL med syftet att få tag på intervjupersoner till vår uppsats. Idag tog vi oss in till centrum för att strosa lite på stan innan mötet ägde rum vid halv fyra. Det tog inte många minuter innan jag fick min kändiskåta sida tillfredsställd. Vid Stureplan vandrade Kissie och hennes bror förbi, extasen var ett faktum! Fick därefter posera framför svampen för att känna mig lite som en i gänget. Mötet gick bra. På vägen hem såg vi även Fredric Lindström genom fönstret till en restaurang. Skulle fan ha vinkat... Bra dag, imorgon åker vi hem. Tack.
Nödvändiga prylar
Idag bloggar Blondinbella om att hon ska börja ta körkort (för ungefär tusende gången) och visar stolt upp bilder på bilar hon kan tänka sig att "unna sig" när hon väl tagit körkort. Likt en bortskämd snorunge i "My sweet 16" på MTV vill hon ha stor jävla Range Rover... Varför i helvete då? För att miljön mår bra? För att den är så lätt att fickparkera med? För att den är så liten och smidig? För att den är snygg? Nej inte vet jag.
Den här bilen hade jag köpt om jag vill "unna mig" lite. Må väl!
Kan det bli bättre?
Frappe i solen på Frida och David balkong som belöning efter en grymt påfrestande vecka. Bilden snodd av Frida.
